Ja varför gör man nåe sånt - EGENTLIGEN?? Hade för mig att jag planerat helgen ganska bra, inte fullproppat, men ändå hinna med allt så det skulle finnas utrymme för annat oxå... Jojo i praktiken iallafall!! På fredan släpade maken med mig på vår planerad middag, för vi hade ju varit förlovade i 11 år för några helger sen...å det bidde mysigt trots att jag inte var på det piggaste humöret <3 Lördan var tänkt att fixa lite, följa med när R skulle hjälpa barnen med bil/traktor å sen grilla med syster...å syster med familj...å mamma kanske?? Jaja hur som helst så spräcktes planerna då R blev inringd på akut jobb mitt på lördag dag. Sen hade vi ingen planering längre =( Tillbringade en stund hos min syster så jag fick träffa min andra syster en stund...men i slutänden tillbringades kvällen hemma med maken. Så var ju inte tanken från början, men varför planera när det ändå inte blir som tänkt?!

Igår skulle killarna köra cross, men jag var absolut inte pigg utan bestämde mig för att stanna hemma. Men innan de kom iväg så tyckte jag att jag skulle väl ändå orka, om jag fick med mig en stol så jag slapp stå. Så vi begav oss till den tilltänkta banan...varav det visade sig vara KM där så efter lite omstrukturering så hamnade vi på en helt annan bana. Efter mycke trassel å många skratt avslutades dagen med en omkullkörning av A, till följd av att han fick åka bakpå R till depån. Snart beger vi oss till vårdcentralen för att undersöka om hjärnskakningen är allvarlig, vilket jag inte tror men de ville kolla upp det. Jag anser mig inte särskilt kunnig i ämnet utan följer det de säger...

Ronja är ett kapitel för sig, men vi har insett att med Dollar så dog hennes självförtroende. Hon ser monster o faror i saker hon tidigare inte varit rädd för. Jag hoppas för hennes skull att det är övergående, för just nu är Ira våran klippa å ni som känner hundarna...ja det säger en del =(