Ja det där med att uppdatera bloggen funkar sådär...

 

Ronja har varit på mer undersökningar o inget är fel. Jag hade hoppats på att det skulle vara borrelian tagit ny fart eller nåe sånt, hade känts mer botligt då... Nu får vi hålla tillgodo med att det är hennes dåliga höfter! Förhoppningsvis så kan det hjälpa med medicin en period på några månader för att sen vara okej en tid, men vi ska samtidigt vara inställda på att det kan vara för alltid. Ronja själv är ganska glad nu, matfrisk o busig...men vissa moment gör hon allra helst inte, som att gå i trappan upp till oss. Men vi får ta en dag i taget helt enkelt!

 

Passerade sonens gamla högstadium idag, vilket förvisso även är min gamla... Insåg att var tid har sin tjusning o allt har ett slut. För tre år sen var det grundskolan som var ett avslut å nu är det gymnasiet, å då även hela skolgången. Det är nu man pratar om att föräldrarna får kris, inte sinsemellan kanske utan mest med sig själva, kanske en form av ålderskris. Vi kommer inte ha något mer barn, utan alla är snart vuxna o förhoppningsvis självförsörjande. Kris?! Ne för min del tror jag inte det kommer vara något krisande :) Med en son som är självgående kommer jag ha pengar över att göra annat, nu får vovvarna en chans att vara nummer ett, jag kommer ha helt andra mål... Men kan förstå de som får kris, de som sett sig som oumbärliga för sina barn, vigt sitt liv åt dem, de som känner att helt plötsligt blev de gamla...orsakerna är många, men som en klok kvinna sa åt mig "en ålderskris kommer av att man känner att man inte hunnit det man vill" å det känner jag är ganska rätt! Jag har många saker jag inte hunnit, prioriterat eller valt...men livet är bra härligt här å nu! Om jag hade gjort andra val hade jag kanske inte haft min underbara son, mina bonusbarn å härliga man. Så visst hade livet kanske varit annorlunda om jag gjort det jag drömt om, men kanske inte lyckligare...å jag tänker faktiskt inte spekulera i det heller!!