Många gånger under de senaste snart fyra åren har jag mött motgångar, de har avlöst varann utan hänsyn till min förmåga att ta hand om det. Men det är som de säger - det som inte dödar härdar - eller - det är i motvind som draken reser sig... Ja det finns många talessätt o det finns en orsak varifrån de kommer, trots att det är ofantligt svårt att se det positiva i det elände som händer...

 

Min kraft har tagit slut o sakerna verkar inte ta slut, så jag har tagit ett beslut! För vissa kanske det kan uppfattas som egoistiskt, speciellt hos dem som redan nu gärna målar upp mig som just egoistisk, men jag ska sätta mig själv i första rum. Inte mig å min familj eller mig å nära& kära, utan enbart mig! Men då inte på ett egoistiskt vis utan jag behöver tänka på vad som är bäst för mig, vad jag känner o vad jag behöver. Kanske låter just egoistiskt, men efter en höst där jag tampats med något jag aldrig trodde skulle hända, så har jag fått träffa allsköns olika människor som gjort mig uppmärksammad på att jag gärna sätter andra i första rum.

 

Jag kan fortfarande lyssna på när nån talar om sin korkade partner/problem med plugg/arbetslösheten/jobbiga barn/you name it, det är inte det men kanske inte när samtalen går in på "det är sååå synd om mig" tramset, vilket jag lyssnat mig ofantligt trött på! Det är synd om många, men inte så många i min närhet som man kan tro när de talar, man måste göra val o prioritera precis som alla får göra. Vuxna har sin egen del i att livet ser ut på ett visst vis, på grund av de val man gjort - vare sig det är ett enkelt/självklart val eller ej!

 

För många verkar glömma att de är där de är idag på grund av de val de gjort, även jag. Många val jag gjort gör fortfarande ont, men jag vet att jag kunde inte valt på något annat vis på grund av omständigheterna å ibland har någon annan valt åt mig å då måste man acceptera läget vare sig man gillar det eller inte. Energitjuvar brukar de kallas de där som suger kraften ut en. Det allmänna rådet brukar vara att man ska skita i personen, men för mig har alla de som tillhör min skara av nära, kära, vänner å bekanta en plats hos mig...jag kommer absolut inte att välja bort någon (ett val jag gör!) bara det där särskilda pratet som kan bli mellan varven.

 

Livet är just här o just nu, det går inte att drömma sig bort o tänka att "om..." för så är det inte! Ta hand om de du tycker om, vårda kontakerna o ta hand om dig själv!