Kanonbra!

Å så har jag då varit hos en kvinna som hjälpt mig med min uppsats. Tänk om jag hade henne som handledare = Hon är jättetrevlig å kanonbra!! Hon skulle läsa igenom (om hon hann) min uppsats, sen ha lite tips o idéer om bra å dåligt samt relevant å orelevant information.....Å när jag kommer dit så säger hon "läs inte mina anteckningar, jag kände att jag gick in i rollen som handledare"...jo men kanon!!! Hon vet området, hon kan forskningen...till skillnad från min handledare. Många saker som jag har med i mitt arbete, ska vara kvar men flyttas till ett annat område. Sånt har min handledare inte sagt ett ord om.

Fast i o för sig...min handledare verkar ha fullt upp med att vara sjuk, semestra, hålla sina dead-lines, vaccinera hundar, hjälpa barnen, eller vad det är denna gången för hon lyser med sin frånvaro - IGEN!!! Å nu är det tur att jag fick hjälp idag, för nu har jag massor att göra. Annars hade jag inte kunnat göra nånting förrän handledaren hört av sig. Å så mina intervjupersoner, som krånglar de oxå....ja det kanske löser sig det med nu (hoppas jag!!).

Så nu sitter jag här och söker en helt ny kategori av artiklar och annan forskning till mitt arbete, För hur det än är så har jag varit bekymrad av det tunna material som jag har av tidigare forskning. Men då det inget finns i ämnet (eller väldigt lite), är det oxå svårt att finna nåe. Tänk vad lätt det var att få den bekräftelsen jag ändå varit inne på, men trott varit fel då handledaren inget sagt (eller hållt med). Men nu fyller vi på....eller det ju jag då som fyller på =)

Men sak sa kvinnan idag, likadant som min handleare, jag är en pionjär på området..haha!! Jag vill inte vara en pionjär, jag vill ha ett ämne som alla andra, där det redan forskats en hel jättemassa så det man gör egentligen är helt ointressant. Men det är ju klart, att följa mängden är väl inte det jag är bäst på alla gånger =D

Nu ska vi bli mångkulturella här. Alla vovvarna ser lika pigga ut som jag känner mig...tror nån har slagit dem med gummiklubba. Ne, nu känner jag att det är bra, allt känns guld. Hade jag bara träffat henne tidigare så hade kanske arbetet sett annorlunda ut oxå....å kanske varit mera färdigt....


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Camilla

mitt liv & tankar med en familj som innehåller barn, hundar & en motortokig make!

RSS 2.0