Hmmm, vad säger man?!?! Barn är alltid barn....eller???
Sover gott inatt, kommit ihåg att stänga av larmen (ovanligt för att vara jag) å har en make som sover som en stock...så härligt - förutom en sak.....det här med barn i huset!! Vaknar till å kollar på klockan, 6.46...ja helt ok å somna om. Men så börjar jag fundera, hur hårt har jag sovit om jag missade att A ätit frukost...å inte hört vare sig det eller hundar som krånglat (glada över att nån går upp)??

Går upp, toan kan ju alltid besökas på morronen om inte annat....ne, kan inte se att han ätit frukost så det är bara att klampa in på hans rum å fråga vad i hela fridens namn han håller på med!! Hör en lång ramsa av svordomar i sängen =) Tur jag vaknade på bra humör....så min sovmorron bidde ingen sovmorron. Fick skjutsa A till skolan, eller jo han hade kunnat ta bussen....men då hade han oxå kommit nästan en timme för sent. Ett skit det här med att vara ibehov av transport =(

Så jag å R insåg att det här med sovmorron...det är helt enkelt inte våran grej. När väl R kan sova, ja då blir det så här. Fast vi har hunnit vara flitiga, R har ringt en hel del samtal om olyckan (för 11 år sen som inte är klar med försäkringsbolaget ännu) samt om olika saker som hänger ihop med hans ryggproblem i höstas...jag har städat å han har blitt klippt. Å så är det bara middastid ännu =)

Lite tråkigt med sovmorronen, men men....barn är barn å det är tur man älskar dom =D
Små barn, små bekymmer - stora barn, stora bekymmer...eller vad säger du syster (L var väl enklare att ha när hon var liten, å värre kommer det bli =D)