Sakta men säkert blir marken stadig under mig, sakta men säkert känner jag en tillvaro att se glädjen igen, sakta men säkert hittar jag o maken nya vägar att gå....Tänk vad livet har med sig, vilken tur man inte vet det i förväg för då skulle nog många sluta leva å andra skulle tappa omdömet totalt o leva som om varje dag är den sista.

Jag är glad för att jag har den make jag har, vi har utkämpat många stormar ihop o hittills har de bara stärkt banden mellan oss, likaså med detta. Att en man som egentligen är så fel kan vara så rätt, jag är glad att det blev han o jag <3 Är det något denna kraschlandning lärt mig så är det att uppskatta livet mycke mycke mer än jag gjorde innan. Livet är skört o man vet aldrig när det tar slut av nån orsak, man ska tillvara på det man har o inte sörja det man saknar...gräset kan vara grönare på andra sidan, men varför chansa, det kan ju oxå bli sämre...

Nu ska jag återigen mysa med min make!!