Idag hade det varit farmors födelsedag, om hon levde. Jag hade säkert inte åkt dit ändå, men tänder ett ljus i hennes minne. Hade jag förstått tidigare, när hon levde, vilken saknad det skulle bli när hon var borta....ja då hade jag nog varit på ett annat vis. Man tar det man har förgivet, ens mor- å farföräldrar ska bara vara där...men så är det inte, de är faktiskt redan till åren när man själv kommer till livet.

Det var säkert inte den bästa farmodern i alla lägen, det var säkert inte den snällaste famodern i alla lägen, men det var MIN farmor, som jag älskade å som älskade mig...den enda farmor jag nånsin kommer få!!!
Må du vila i den frid du fann för många år sen efter din kamp, älskar dig o saknar dig fortfarande...<3