Besviken!! Ja jag vet inte vilket ord jag ska använda!!!

ALLA barnen skulle komma idag då vi skulle resa en vägg till carporten. Då R fortfarande har ont så är vi beroende av barnen, särskilt den äldste sonen som tränar mycke...borde då oxå orka mycke =)

Bara det att han kommer inte....han meddelade inte ens oss utan lillasyster. Så nu står vi här o kommer ingen vart!! Orsak - kärleksbekymmer!!! Är så trött på dessa ursäkter o uppförande som hos bortskämda snorungar. Önskar idag att han varit min biologiska för då hade jag sagt en hel del annat o inte ens tolererat detta!! Vet att jag kan säga det ändå, men tycker att det är R:s lott...vilket han inte gör nåe åt. Av nån orsak är det bättre att beklaga sig för mig?! Jaha...jag är inte hans unge!! Måste vara betydligt mycke bättre att säga det till det barn det gäller (just nu äldste sonen) så de vet vad pappa tycker o att han faktiskt blir besviken o arg på deras beteende han oxå, inte bara jag!

Så nu står bygget ytterligare en dag, så då blir det ju inget förrän tidigast nästa helg, om vädret tillåter. Store sonen skulle absolut visa intresse då han fick den ena av vinterförvaringsplatserna till sin bil av R. Detta då R utgick från att carporten skulle ha tak på sig när vintern kom o han kunde ställa in en bil där. Hur uttrycker man en besvikelse utan att ta massa svordomar???? En smäll på käften? Han är ju faktiskt vuxen, eller ja iallafall säger åldern att han nästa gång fyller 22...kanske på tiden att visa det?!

Nu har jag gnällt o inte känns det bättre för det...
Men ha en bra fars dag alla ni andra =)