Livet är inte särskilt trevligt just nu, mest motigt känns det som... Gick tillbaka till jobbet igår, nåe jag sett fram emot på många sätt, men det var bara att inse att kroppen inte vill som knoppen vill!!! De första timmarna gick bra, det kändes så otroligt bra att vara tillbaka...men det där med att sitta är inte min grej. Vad än sjukvården säger så måste de gjort nåe fel, för efter en månad kan jag fortfarande inte sitta som vanligt...en längre stund är väl bäst att tillägga. En å två timmar - okej!! - men sen stiger smärtan o till slut är jag öm i både rygg å ben å...ja jag orkar inte nämna allt. Så nu är jag hemma igen, sjukintyget räcker till o med den sista så tills dess iallafall...

Hade tänkt ringa sjukvården idag, men orkade inte ta tag i det där. Vad ska de säga?!?! Att allt ser bra ut o de hittar inge fel...smärtan som jag haft är inte ovanlig i början, "men nu då" känner jag - är den det fortfarande??? Just nu känner jag mig som den största jävla gnällspiken, ont ont ont!! Å jag som normalt har en hög smärttolerans...hmmm, får nog vara glad för det ändå för hur hade det varit om den varit låg...jösses det vill jag inte ens gissa!

Idag har vädret varit ljuvligt... Jag kan ju vara ute i solen igen så det känns underbart :) Satt dock inte i nån solstol, skulle kanske prova imorron eller nån annan dag när det är fint om den sittställningen funkar. Då jag jag ju få lite färg på mina kinder...kanske :) Släpade med mig syster till agilityplan idag. Så mycke fart var det inte i vare sig hundar eller matte, men lite olika moment funkade...när vi är friska ska vi göra banor å springa!! Å lära syster lite mer om banor o olika byten :) Ronja ville verkligen inte åka därifrån, hon hade inte gjort sitt pass tyckte hon å jag förstår henne. Vi brukar köra mycke hårdare å längre vanligtvis, men då brukar oxå matte må bra... Ikväll har vi återigen varit på klubben å lyssnat på rallylydnad. Intressant, men mycke info å för min del för långt så jag strannade inte tills slutet...en trött liten tjej var med å jag hade ont :(

Ringt idag om kostnadsförsäkring på A:s traktor å fixat besiktningstid. Jaja jag vet att den inte är klar, men R tyckte det kunde vara vettigt att stressa på den unge herrn så han blir klar snart :) Å än är det tid kvar så bara han håller det här tempot så hinner han...De hålls fortfarande där ute i garaget för idag har de fått proffshjälp!! Bra med vänner med rätt kunskap :)

Annars är det lite på G - både bra å dåliga saker. Jag har svårt att njuta av stunden då jag känner en oro inför kommande dåliga nyheter, för ja jag har redan målat fan på väggen men i det här läget har jag gjort det för att vara förberedd...

Min skara av läsare är ganska konstant...orkar dock inte skriva hur det är fatt, än mindre idag för nu känns det mesta som skit! Egentligen är det bara kroppen som säger ifrån, men det påverkar humör å tålamod...

Nu är båda pecillinkurerna slut, tog den sista av den ena idag...skönt!! Men än får jag inte vara i solen, om den skulle dyka upp :( Det tar några dagar innan den eventuella risken för allergisk reaktion är över... Men jag känner mig piggare...hmmm, ne det gör jag inte på det sättet man tänker sig! Kroppen känns mindre öm, det smärtar inte i tid o otid, febern är borta...ja många saker är bättre, men värken är inte helt borta om jag rör på mig eller sitter länge...för att inte tala om kondisen som är under noll - kan det vara det?!?! När jag rör på mig så blir jag helt muck o svetten rinner så det känns som en joggingtur eller liknande. Försöker gå en gång om dagen med vovvarna, en promenad som de tycker är okej i längd o takt :) Nog för att de med all säkerhet vill gå längre, men de är allt nöjda med detta (tror jag)...

Husse går fortfarande ut med dem på morronen o de har accepterat detta helt. Hur kommer det bli när vi går tillbaka till vanliga rutiner igen?? De som vanligtvis ligger helt utslagna utan att röra på sig innan jag går upp, springer till dörren innan R hinner ropa på dem nu :) Jaja det märks, tror inte R tänker ansvara för hundarna på morronen när jag är på benen igen, haha...

Här hemma går det mesta i slowmotion annars. De jobbar flitigt i garaget, både A o R å A:S flickvän jobbar en hel del med :) Men här inne så görs det som ska o inget annat, känns som om många saker släpar efter nu men inget att göra åt. Jag har resten av året att komma ikapp, å det jag inte hinner nu hinner jag en annan dag. Ingen blir lycklig av stress o dåligt samvete...

Våren är i antågande även om vädret är väldigt växlande :) Igår hann vi med regn, snö, hagel å strålande solsken, underbart (or not)!! Med vårkänslan hoppas jag det kommer goda nyheter...är sååå trött på allt det dåliga å jobbiga jag o mina nära å kära tvingas uthärda...

Igår var Ronjas uppfödare här, med två av sina hundar..den ena var mamma Alva (vi kallar henne så då det är Ronjas mamma o hon heter Alva). För Ronjas del verkade det kvitta med besöket, men Ira blev glad - det är ju ändå hennes gamla kamrater så det är inge konstigt, trots att hon bott här i 2½ år nu...

Idag har jag sniffat lite Kelpiebebbar, fast de var sååå stora :) Trodde jag skulle få se små minisar, då jag minns tillbaka till Ronjas tid...ack vad fel jag hade. Men det var trevligt att pratas vid lite, matte o jag...de stunder som gavs för givetvis ville alla tre vuxna vovvar ha sin del av goset oxå, haha...

Nu tänkte jag dö en stund i soffan för det här var vad kroppen orkade med. Tänkte försöka hålla igång så mycke som det går, främst med promenader så jag får tillbaka orken o därmed kan gå till jobbet...jag saknar verkligen jobbet nu!! Men samtidigt är inte kroppen där jag vill att den ska vara...eller ja jag måste ju dras med eländet så jag vet precis var den är men inte i det skick jag önskar. Pencillinet går mot sitt slut o jag tänkte försöka trappa ner på värktabletterna o hoppas kroppen accepterar detta... Natten var inte den bästa, men det var oxå den första utan min super-duper-medicin så jag är glad ändå att den inte bidde sämre än så här...

R o A hålls i garaget...vad de gör just idag vet jag inte men nu äre mycke slipande för deras del. Härom dagen startades traktorn för första gången o det var en väldigt lycklig A, även R var glad att allt funkade!! Själv skulle jag egentligen vara på klubben o assistera på agilitykurs, men det får jag ta igen nästa vecka (förhoppningsvis). Skulle även vilja åka o träna nån dag, men det får kroppen bestämma när det ska bli av...

Ja egentligen spelar inte veckodagarna någon roll när man är hemma, men fredag innebär helg för R å då är han hemma :) A hade ledigt från skolan idag, bra schema då de flesta fredagar under våren är "lediga"...fast han är ju i garaget så någon lugn stund har det inte blitt för honom...

Jag tycker att jag mår bättre. För andra natten i rad har jag sluppit gå upp o tagit extramedicinen :) Känns lovande!! Sömnen är förvisso inte den bästa, men då jag mest sover på magen eller höger sida å detta är något som absolut inte funkat sen operation så blir det som det blir...men det kommer det oxå! Har till o med gett mig ut på två korta promenader med vovvarna, det går inte fort men de slipper åtminstone bara vara på gräsmattan...

Igår var det en ljuvlig vårdag med värme o sol. Blev sååå besviken av att jag inte kunde sitta i en solstol o bara njuta. För min del kan det vara mulet till nästa vecka nån gång... Ne jag är så otroligt rastlös, men inte mycke kan göras...tar sin tid med andra ord, men jag försöker iallafall. Att låta de andra göra allt går mig bara på nerverna, jag är inte sån... Till å med sköterskan i söndags sa att jag var envis, hmmm vad menade hon med det?!?!

R säljer saker på löpande band - SKÖNT!!! Chevan såldes för nån vecka sen o igår meddelade han att båten var såld o eventuellt vattenskidorna, likaså bra för det har ju inte blitt använt i vår ägo... Lite vårstädning på vår gård med andra ord :) Vi har så mycke grejer...

Ja det har redan gått en vecka sen jag skrev ett inlägg...en helvetisk vecka som jag gärna hade varit utan!! Vem sjutton sa att en titthålsoperation var enkel?!?! Eller varför trodde jag på det, på nåe vis... På de senaste två veckorna har jag tillbringat fem dagar på sjukhuset, allt från några timmar till övernattning. Känns som om mitt liv utspelas där, att jag inget eget liv har längre...skitjobbigt!!

När jag förra veckan fick ny medicin så var jag så hoppfull, på många vis :) Ett hopp av att snart skulle det vara bra fanns i mitt innre, men nu i efterhand...ja det var en illusion helt enkelt!! Jag hade hoppats på en påsk då jag till o med skulle kunna inta lite alkohol efter flera månader av dessa förbannade tabletter... Istället får jag en helg av smärta o feber, som slutar med en inläggning...

Inläggningen struntade jag i, bad att få åka hem å det fick jag - förvisso med restrektioner! Så från måndag när vi vaknade till tisdag eftermiddag tillbringades på sjukhuset, förutom några timmars sömn på natten... Proverna de tog visade på infektion, men de kan inte riktigt lokalisera orsaken...så efter två dagar på lasarett så är jag hemskickad med två olika antibiotika samt tre olika värktabletter, totalt intas 15 stycken tabletter per dag plus två jag kan ta under nattetid när det behövs. R sa att jag snart blir tablettmissbrukare, skämt å sido...

En medicin gör att jag inte låt solljus (kvittar med tanke på vädret), en gör att andningen kollapsar vid intag av alkohol o en annan gör att jag mår illa, får huvudvärk o spyr om jag tar alkohol...tror de verkligen att man vill dricka alkohol när kroppen inte mår bra?!

Jag är sååå trött på det här nu... När man är frisk vill man tusen saker, men när man är sjuk vill man bara en - att bli frisk!! Jag vill tillbaka till jobbet, jag saknar personal o elever å absolut min lilla stjärna! Jag vill städa huset, gå promenader med vovvarna, fixa å greja - det är ju vår :) Men det kommer...nästa vecka tror jag det känns bättre, både i kroppen å knoppen. Från början trodde jag om några dagar, men nu har jag inte målet så nära...fast pencillinet borde göra nytta snrt tycker jag...

Vi har överlevt påsken iallafall. På skärtorsdan fick vi besök av syster, svåger å lilla busen, på fredan var vi en sväng till svärmor på påsklunch, på lördan fick vi hit R:s barndomskamrat med familj o på söndagen grattades familjens äldste son som fyllde 24 år...det hände nåe varje dag, men det var å andra sidan enbart några timmar jag orkade med per tillfälle. Ett av de största dilemman jag har är att jag inte kan sitta mer än en liten stund å till slut säger kroppen ifrån o jag orkar inte då det strålar ut åt än det ena å än det andra hållet så kroppen känns som en säck potatis :) Det är inte lätt när knoppen är rastlös å kroppen inge orkar...

Ja en strålande solig dag, men ingen värme!! Varken lust eller humör är på topp, men natten var heller inge vidare.. Var sååå lycklig igår när kroppen kändes okej, efter en natt som jag måste säga var ganska god trots att jag inte sov hela natten (slapp ju värken). Tabletterna jag fått har gjort så det susar i huvvet, å som allra bäst - mig smärtfri!! Men igårkväll kändes det inte okej å ännu mindre idag...bläää!! Idag känns...ja sisädär, får bli mitttt humör som håller mig uppe om jag nu orkar det...

Har nåe roligt på G...eller, hmmm...inte jag då, men roligheter händer med bästa Inger. Godkänt kennelnamn å tänk att det kanske blir valpar idag :) Jippi!! Å om det blir det så är det absolut på bästa dagen, hennes födelsedag å deras silverbröllopsdag... Jag hoppas allt går bra :) Grattis till er båda...

Igår hade jag pappa här en stund, har inte sett honom på evigheter. Var sååå roligt att se honom, synd bara att jag själv inte är på bästa sidan..

Jag hade nån förhoppning om att jag skulle vara på benen efter en vecka o sen ha en veckas återhämtning...nu vet jag inte varken ut eller in...

Har varit en vända till lasarettet idag för att kolla hur det ser ut då de hade en misstanke om nåe fel, de sa ett fint namn men inte minns jag vad det var...hur som helst så såg allt fint ut så på den fronten var det ingen fara. Däremot var min smärta inte helt ovanlig o jag fick en ny medicin, stark som attans tydligen :) Ingen av de andra medicinerna har riktigt funkat, förutom en superduper kur av morfin (men när hjälper inte det?!) Nu hoppas jag på att det blir bra o en hel natts sömn vore himla underbar... Bara att vänta o se, men helt klart mer långdraget än jag trott det här... R den ängeln var med mig in idag (oxå), många semesterdagar för hans del men det skulle aldrig falla honom in att klaga, utan han ser det som självklart att hjälpa till :)

Fick en underbar läkare, som vid första anblick verkade vara en riktig surkärring (får man säga så??). Hon visade sig vara otroligt medkännande o förstod inte varför de inte förklarat mer för mig innan operation vad de skulle göra, vad cystorna hette osv... Inte heller förstod hon varför min opererande läkare varit så emot att skriva ut nån annan medicin eller ett sjukintyg för åtminstone den här veckan. Jaja alla är vi olika o det kändes skönt att bli sedd o hörd o få nån som berättade, förklarade o en massa saker helt utan att jag frågade...

Däremot fick jag för första gången se en otäck händelse på mottagningen - ett par fick frispel o hotade personal, speciellt mannen blev galen! Vakt tillkallades o deras argument var att de blev särbehandlade på grund av att de var invandrare. Det jag själv hörde o märkte var att de hade ett otroligt dåligt beteende o jag beundrade personalens lugn o tålamod, för på en kvinnoklinik utgår man inte från att det ska bli våldsamt. Efter att vänt upp o ner på akutmottagningen oxå så kom de tillbaka o efter samtal med en läkare så lugnade de ner sig. Ville verkligen inte träffa på nån av dem så jag är glad att vi satt i olika väntrum...

Solen skiner o man kan tro det är ett helt underbart väder idag, men det är isande vindar :( Ska dock försöka masa mig ner o få ordning på riset som min man har fixat åt mig :) Har haft det ett tag, men inte orkat ta tag i det...hur det funkar idag vet jag inte men knoppen är rastlös!!

Ja nu är operationen avklarad, men vad den kommer att innebära för mitt framtida liv är oklart. Enligt läkaren kommer det bli en ny upplevelse, nya erfarenheter som inte ens hon kunde förbereda mig på. Hon kunde inte säga hur ingreppet har påverkat mitt liv, bara hur det generellt brukar kunna bli...men inget med mig är generellt å därav hennes luddiga svar...

När jag blev väckt ut en tidigare operation så sa de "nu är det klart" å min första tanke - vad är klart?! För bara för att operationen är klar så innebär inte det att livet är som vanligt direkt, det tar sin tid för återhämtning/rehabilitering... Den här gången var det ingen som sa så, utan jag tycker jag mötte en väldigt trevlig personal med stor lyhördhet...på uppvaket!!

För ingenting har hittills känts enkelt, inte ens operationen som de sa var så enkel. Jag är fortfarande inte på fötter o som det verkar just nu kommer det dröja då kroppen mest verkar dra på sig mer åkommor att bearbeta. Jag som trodde att det enkla ingreppet innebar att vara på fötter efter några dar, mer eller mindre helt återställd!!

Jag vet inte om jag kommer skriva här hur det går. På sitt vis borde jag kanske det för då slipper jag alla frågor, men...ja det visar sig. Att blogga är ett sätt att skriva dagbok, men för min del även att göra skillnad på att vara personlig å privat - en svår balansgång...

Vill ni nåe är jag här hemma, just nu kommer jag inte så långt men det är för den skull inte säkert jag orkar med besök. Jag sover en hel del :) Måste dock tacka min underbara syster som följde med mig i måndags, satt å väntade med mig i flera timmar å utan henne hade jag nog brytit ihop av nervositet. Lika väl satt hon å väntade i åtskilliga timmar utan resultat på att jag skulle bli klar på operationen...sen tillbringade hon gårdagen hos mig å även om jag inte var det bästa sällskapet var det otroligt trevligt att ha nån här :) Känner att jag har en otroligt bra familj som absolut sluter upp när det behövs, enklast så så är ingen glömd :)

Solen skiner å det är ett underbart väder. Bara det att jag är inne!! Hade hellre hittat på nåe ute, men jag behöver städa innan måndag å rätt tillfälle verkar aldrig infinna sig... R däremot hålls på taket med ett galler för skorsten som kajorna petat bort å nu försöker få till ett bo där under...

Har fixat å grejat å det känns konstigt att det snart är dax. I torsdags var sista dagen på jobbet å jag ville verkligen inte åka hem...innebär det att man trivs himla bra?? Det mesta kretsar kring operation nu, nu är jobbet avklarat så bara hemmafronten kvar!!

En matsedel o veckohandlat för kommande vecka är avklarat. Kvalitetstid jobbar vi på, men vi kan ju inte sitta ihop dygnet runt :) Får hoppas jag är på fötter snabbt så jag kan få till lite vårstädning o liknande... Köpte fjädrar idag, lat som jag är så orkar jag inte leta efter de jag faktiskt har, så ska jag göra iordning lite påskris i helgen å ta bort ljungen å granriset - vintern är faktiskt förbi även om det skulle bli bakslag i vädret...det hör våren till!!

Ne fortsätta städa så vi kan göra nåe roligare sen...

Våren är här, så otroligt skönt!! Hittills har det inte varit nåe jättebakslag, men det kommer...men hittills har det varit skönt ute de flesta dagarna, för om jag säger alla så ljuger jag. Idag visar termometern på +11 grader :)

Har varit på dagis hela förmiddan så nu känner jag mig ganska muck i huvudet, men det är roligt så för den delen är det inga problem... Att ta hand om lilla busen en dag eller natt är nog så jobbigt, men att ha en hel flock...men jag vet hur det kändes i huvudet när jag började på skolan oxå så jag gissar det är en vanesak :) Det är en underbar barngrupp å trevlig personal så det kan ju inte bli bättre...

Dagarna de går å min operationsdag närmar sig med stormsteg. På måndag är det dax, jisses!! Jag har ännu inte nått till punkten då jag är överens med operation, men samtidigt har det hänt mycke den sista tiden o jag känner att kroppen inte orkar mera nu. Trots mitt fortsatta motstånd mot operation så kommer jag inte att avboka tiden om jag nu inte skulle bli sjuk eller dyligt...där känner jag att det inte funkar!! På massagen mådde kroppen inte särskilt bra o vi var nog ganska överens om att kroppen anpassat sig efter värken/cystorna o därmed fått ont på andra ställen som inte alls hänger ihop med grundorskaken.

Min att-göra-lista är så lång så lång. Hade förhoppningar om att jag skulle kunnat beta av en del innan måndag, men motivationen lyser med sin frånvaro så det är så motigt!! Måndagen kommer vilket som, men det hade känts skönare om jag visste att vissa saker var fixade :) Menmen jag har ju hela helgen på mig!!

Annars rullar livet på som vanligt. Mycke kretsar kring operationen, både hemma o på jobbet. Jag tror att det hade varit enklare att veta i vilket skick jag kommer bli, men nu vet vi ju inte omfattningen på operationen... Killarna jobbar med traktorn för fulla muggar, det närmar sig sitt slut sakta men säkert. Roligt för A att slitet snart ger utdelning :)

Snart snart ska jag träffa bästa I för sista träningen på obestämd tid...

Känns märkligt att förbereda nåe jag inte vet hur det blir. Kommer jag att vara på benen snabbt, eller kommer det ta sin tid?? Många praktiska saker såsom räkningar, hundarna (på alla sätt å vis), tvätt, handling, städ...vårstädning? Jag sköter givetvis inte allt i vår familj, men styr å ställer nog med ganska mycke...fixar sånt som mina killar inte tänker på, vilket kan vara en del :) Jag har faktiskt börjat baka så jag har på lager, men givetvis är bullarna till dig syster, haha....

Annars har jag blitt varse om en lögn. En lögn som jag egentligen visste om, nånstans på nåe vis, men som kändes illa ändå! Tänker inte beklaga mig, tycker bara det är otroligt synd att folk inte tänker längre än näsan räcker. Det blir så tråkigt när man mest tänker på sig själv för en lögn är alltid en lögn å den kan såra mer än man anar...

Dagarna de går, fort fort!! Vi hade planerat in en dag i backen på söndag men backen har stängt för säsongen. Kanske lika så bra för jag vet inte hur bra jag håller för slalom i dagsläget :) Skippade pilatesen igår då jag ansåg att jag skulle få hoppa över alldeles för många övningar för att det skulle vara värt att åka dit. A o jag drog till IKEA istället å köpte garderob till honom, det tog sin tid :) Men vi fixade att övningsköra å trixa med garderoben utan att bli osams, en stor bedrift för att vara oss :) Nu har han bara ett jättejobb att sätta ihop den... Den är lika bred o djup som den förra, men 40 cm högre så den blir ända till taket, lika bra så han kan ha lite kartonger i den...det är nåe särskilt med han å kartonger, hamster som han är :)

Imorgon ska jag på massage, nåe jag längtat efter ett bra tag. Kroppen mår inte vidare värst av den smärta det varit ett tag så i morron eftermiddag kommer jag känna mig som en ny människa, eller helt leabruten :) Vet ju inte när jag kan ligga på magen för massage igen så lika så bra att passa på innan...

Igår passerade jag det 38:de strecket i mitt liv, ganska exakt vid 22-tiden. Min mor har lyckats få alla sina barn vid 22-tiden, det tror jag inte är så vanligt :) Fast å andra sidan har jag ingen vanlig mamma heller, love you <3

Helgen i övrigt gick i rasande fart å just gårdagen var mest en skitdag. Förmiddan var trevlig med brunch med syster plus familj, mor, R å A med flickvän. Inte så många som jag hoppats på, men så blir det å jag är supernöjd med sällskapet av de närvarande!! Däremot var det bara att inta soffan när jag kom hem o där var jag däckad resten av dagen. R tyckte synd om mig att min födelsedag blev så dålig, men förhoppningsvis är det sluttampen på det här nu...

Jag har just blitt varse om ytterligare en tråkig nyhet i min familj. Min första impuls var att jag orkar inge mer nu, men jag har alltid kämpat så givetvis kommer jag klara det här!! Jag önskade mig ett år av förändring förra året, å det blev det men inte som jag trott. Så många dåliga saker som drabbade mig o min familj tycker jag inte ska hända å det verkar inte ta slut!!

MEN jag har oxå fått höra en glad nyhet, nåe att se fram emot :) Än kommer jag inte att avslöja vad det är, men helt klart ett ljus i allt mörker!! Å när operationen är avklarad å jag är återkommen till livet igen så ska jag å R göra slag i våra drömmar...oxå nåe att se fra memot :) Så allt är inte elände, även om det känns mer jobbigt än enkelt just nu...

Nu äre helg å det känns skönt! Inte för att veckan på nåe vis känts lång, men lite vila är välbehövlig känner jag. Minst lika frusen idag som igår då det dels inte fanns riktigt med värme på jobbet å dels då jag var ute med fritids i bristfälliga kläder. Visste att jag inte skulle vara rastvakt idag så mössa o vantar togs inte med, men sjukdom gjorde att jag ryckte in på fritids en stund..egen dumhet att inte ha med utifall att!! Menmen snart är A hemma så får han hämta lite ved så eldar vi lite, myyyz :)

Har hunnit med att vara social en sväng med kaffe :) Brukar nog vanligtvis åka hem o bara ta det lugnt en fredag så här, för simma lär jag inte göra...inte idag i allafall! Men den nya medicinen gör mig rastlös med en förbannad oroskänsla...bläää! Hade ju lika gärna kunnat äta Tiparol för det blir ju samma sak av dem. Menmen, jag slipper ju värken - alltid nåe :)) Nu känns ju livet ganska okej med tabletterna jag fått, fast frågan är hur kroppen egentligen mår invändigt av allt jag stoppar i mig, hmmm...

Snart snart fyller jag år, inget särskilt att se fram emot egentligen. Det trevligaste blir att vi blir ett gäng som åker iväg o äter brunch ihop. Synd att inte fler av barna kunde hänga på, men så är det med vuxna barn...de har sitt eget liv :) Å en vanlig fråga - vad önskar jag mig?? Ja ganska enkelt egentligen, nåe att göra :) Tyckte det var trevligt som vi gjorde härom helgen att åka till relaxen, eller som vi bidde bjudna på i somras med sumobrottning å knasiga fordon, hehe... Inte just de sakerna kanske, men just att göra nåe - IHOP!! Jag gillar det där med att umgås, för det blir så sällan man gör sig mödan att träffas o ha trevligt tillsammans...

Vart tog våren vägen?!?! Vädret ute skulle lika gärna kunna vara i januari, usch!! Snöade hela förmiddan så nu ligger det ett lagom vitt täcke på marken. Det är dock inte särskilt kallt, runt nollan tror jag, så det smälter säkert bort, men då finns det stor risk för halka när vägarna blir blöta...bläää!!!

Har tillbringar dagen i sporthallen då eleverna haft turnering i både basket å innebandy. Imponerande duktiga var de o förlusterna berodde mer på otur än dåligt spelande. Själv har jag stått på läktaren o hejjat på, försökt hålla en låg profil så inte eleverna behövt skämmas för mig :) Kände att både tränar- å föräldrarollen ville ta över, med hejjande på hög nivå...men då hade de nog fått slag på planen... Kallt var det att stå o titta på, hade jag vetat det hade jag dels tagit på mig mer kläder i morse o sen tagit med varm dryck. Nu ska jag försöka tina upp en stund, får tända i kaminen...

Måste masa mig ut med vovvarna. Känns mindre bra när jag är så frusen :( Blir intressant å se vad vovvarna säger om snön som kommit, för den har ju inte de sett än. Asch lika bra att ta tjuren vid hornen...

Ska i sakta mak ge mig ut på en morronsväng med vovvarna. Vet inte hur det kommer gå, men de behöver ju kissa så enkelt är det. Får gå ner på gärdet å då är ju fördelen att de kan springa runt själva å trots att jag inte går särskilt mycke så får de det de behöver....

Hade hoppats på att medicinen skulle göra underverk, men det bidde inte många timmars sömn inatt. Dels gör det ont av sig själv, dels gör det alltid så sabla ont efter undersökning å dels far tankarna åt alla möjliga håll...

Men i allt det dåliga så finns lite positivt... Min vänstra äggstock verkar ha tagit på sig ansvaret som egentligen båda sidorna ska sköta, så det upplever sjukvården som positivt... Å på sitt vis har cystan krympit, fast åt fel håll. Jag fick för mig vid förra kontrollen att den var 8x8 cm, men tydligen var den 5,5x8...nu är den 6x6,5 vilket innebär att den blivit kortare men tjockare å det är tjockleken jag känner... Så det är positivt att den blivit kortare, men för min del hade det varit bättre om den blivit smalare, vilket hade innebärt mindre ont för mig... MEN det finns nåe positivt för mig att den blitt kortare, har jag tur så räcker det att punktera dem, vilket då innebär enbart titthålsoperation, men samtidigt så kan jag bli väckt ur narkosen med att få veta att äggstocken är borta. Det i sig är en oroande känsla för jag vet inte vilket jag ska ställa in mig på, kort eller lång återhämtning? Vilket i sin tur innebär kort eller lång sjukskrivning...

Tankarna är många o min läkare hade stort tålamod med alla mina frågor. Frågorna är dock lika många till i dag o jag känner att egentligen vet jag inte ett dugg om vad som ska hända framöver. Har bett om att både få prata med narkosläkaren o opererande läkare i förväg, inte för att det är de två sakerna som oroar mig mest...men det verkar vara  det hjälp de enklast kan erbjuda.

Jag vill veta vad som händer sen, efter operation. Vad säger kroppen om det som händer...vad säger hjärnan?? Ingen fara, säger läkarna...det kommer nog inte märkas så mycke! Hmmm, det där nog gillar inte jag...vaddå nog?!?! Jag läser på nätet, jag hör andra prata om liknande å inser att reaktionerna på både kropp å själ är otroligt olika. Vart hamnar jag?? Jag vet att ingen vet det nu, men det är tungt att inte veta...tårarna finns där hela tiden!! Ack vad jag hatar dessa tårar...bröt ihop hos läkaren som bidde chockad över min ärlighet i smärtan jag har, nåe jag undanhållit dem tidigare trots att jag fått medicin å rekommenderad vila, samt erbjuden heltidssjukskrivning. Nånstans trodde de inte att det var så "farligt" när jag mest hela tiden nekat operation då jag tyckt att det varit hanterbart med smärtan jag haft (iallafall enligt vad jag sagt)...

Sist jag var in så skulle jag sättas upp på kommande operation, men inte så att det var akut utan det skrevs in att när jag sökte så var det akut. Inget jag bett om utan tydligen deras bedömning. Kanske därför som allt blev så akut nu när jag väl sökte, vad vet jag...

Jag ska vara hemma idag...eller ja jag ska ju tillbaka till sjukhuset på eftermiddan, men annars ska jag vara hemma o ta det lugnt. De ville att jag åtminstone skulle vara hemma veckan ut, men jag tror att det inte hjälper ett dugg!! Bara jag kan känna att medicinen gör lite nytta så beger jag mig till jobbet igen :)

Nu ska jag ut i solen, men tror inte det är nån större värme än...sen får vi se vad som händer :)

Å så kom då dagen som jag inte trodde skulle infinna sig...jag fick söka akut för mina magbesvär!! Efter lååång tid på akuten så har nu läget ändrats drastiskt o operation står i väldigt snar framtid. Pust, blir lite svårt att ställa in sig mentalt på detta, samt behöver jag fixa med jobbet å...ja det kändes mycke. Fast samtidigt så trodde jag nästan att de skulle säga "akutoperation" så jag är glad at jag är hemma.

Bästa R var med. Kraken blev livrädd när jag bad honom ta ledigt så här akut, men han är min stöttepelare så självklart tog han ledigt...

Dagen började tidigt, före 8 var R upp o tyckte att vi skulle äta frukost...blä tyckte jag! Men senare, vid ungefär halv tio kom vi iväg till slalombacken - merdelen av familjen, vilket innebär tre av barna å två respektive :) Härligt, härligt!! Kalasväder o förhållandevis fin backe...

A gjorde bra ifrån sig o det ser ut som snowboard-åkning nu. Den andre sonen...hmmm, den ena av de andra två sönerna...kom upp för backen, en presige han inte lyckats med tidigare å även hans åkning såg bättre ut på slutet. A:s flickvän imponerade med att kunna åka ganska bra på slutet - det var hennes premiäråk!! Ja helt enkelt en kanondag å jag hoppas vi hinner fler innan vintern nått sitt slut...

När jag kom hem så bidde jag "iväglurad" till ridhuset, hade nog inte kommit iväg självmant:) Jag fick en väldigt lycklig Ronja å hon var sprudlande lycklig när hon kom hem, men nu ligger hon ganska däckad...känns bra!!

Vi har uträttat en del idag, tyvärr inte tagit vara på det fina vädret...men förhoppningsvis är det bra imorgon oxå :) Jag är ganska nyss hemkommen från att inköpt en ny bil...eller ja ny, den är en -05...eller var det -04. Jaja vilket som så är den ny för oss...en Caddy!! Inte R:s drömbil, men ibland får man tänka mera praktiskt :) Inte R:s starka sida, haha... Bilförsäljaren tyckte nog vi var taskiga som vägrade ge det han ville ha, men va sjutton - vi har inge behov av bil på stört!! Passar det inte så hade vi letat vidare helt enkelt... Nu står den snart på vår gård, R kör den hem...

På vägen hem såg jag två jänkare å min första tanke bidde - VÅR!!!!! Inte för att det var bilar som föll mig i smaken, men bara vetskapen att vädret lockar ut dem är så underbart :) Jag vill oxå ha igång nån av alla våra bilar, men så länge A occuperar garaget så lär inte nån bli färdig :( Eller jo hans blir ju klar å det är ju alltid nåe, men jag är inte särskilt sugen på att åka runt i en traktor i sommar, hihi...

Bara traktorn blir färdig så ska Forden in i garaget igen å förhoppningsvis bli klar innan säsongen är över. Hade ju förhoppningen på det förra året, men då krånglade det ju hela tiden. Nu borde det gå lite bättre när det mesta är inhandlat...hoppas jag!!

Den senaste tiden har jag haft samma antal unika läsare, kan gissa vilka ni är :) Å som jag förmodade så sjönk antalet läsare när jag tog bort länken från FB. Detta var ju inget jag gjorde för att innehållet är hemligt, utan ett val jag gjorde då jag skulle berätta om mitt liv...som jag tidigare sagt - de som var intresserade fortsatte läsa oavsett länk eller ej :)

Igår tillbringade vi en lååång stund med att inskaffa pjäxor åt mig. Simningen fick stå tillbaka, som de flesta fredagar... Det tog sin tid å jag är otroligt imponerad på de två killarna som hjälpte mig, med otroligt tålamod. Jag visste att det skulle bli svårt, men inte riktigt så svårt som det tydligen var! Har dock fått med mig ett par hem som jag nu ska prova att ha här hemma för att verkligen se att de känns okej. Inte lätt när man inte har fötter som följer standardmått, haha...

Verkar bli en lugn helg, som det oftast blir i det här huset :) Idag är vädret strålande!! Inte särskilt varmt än så länge, men gissar att det kommer :) Kanske kan ta oss en långpromenad senare, jag orkade inte nu på morronen...