Skit!
Jag hade nån förhoppning om att jag skulle vara på benen efter en vecka o sen ha en veckas återhämtning...nu vet jag inte varken ut eller in...
Har varit en vända till lasarettet idag för att kolla hur det ser ut då de hade en misstanke om nåe fel, de sa ett fint namn men inte minns jag vad det var...hur som helst så såg allt fint ut så på den fronten var det ingen fara. Däremot var min smärta inte helt ovanlig o jag fick en ny medicin, stark som attans tydligen :) Ingen av de andra medicinerna har riktigt funkat, förutom en superduper kur av morfin (men när hjälper inte det?!) Nu hoppas jag på att det blir bra o en hel natts sömn vore himla underbar... Bara att vänta o se, men helt klart mer långdraget än jag trott det här... R den ängeln var med mig in idag (oxå), många semesterdagar för hans del men det skulle aldrig falla honom in att klaga, utan han ser det som självklart att hjälpa till :)
Fick en underbar läkare, som vid första anblick verkade vara en riktig surkärring (får man säga så??). Hon visade sig vara otroligt medkännande o förstod inte varför de inte förklarat mer för mig innan operation vad de skulle göra, vad cystorna hette osv... Inte heller förstod hon varför min opererande läkare varit så emot att skriva ut nån annan medicin eller ett sjukintyg för åtminstone den här veckan. Jaja alla är vi olika o det kändes skönt att bli sedd o hörd o få nån som berättade, förklarade o en massa saker helt utan att jag frågade...
Däremot fick jag för första gången se en otäck händelse på mottagningen - ett par fick frispel o hotade personal, speciellt mannen blev galen! Vakt tillkallades o deras argument var att de blev särbehandlade på grund av att de var invandrare. Det jag själv hörde o märkte var att de hade ett otroligt dåligt beteende o jag beundrade personalens lugn o tålamod, för på en kvinnoklinik utgår man inte från att det ska bli våldsamt. Efter att vänt upp o ner på akutmottagningen oxå så kom de tillbaka o efter samtal med en läkare så lugnade de ner sig. Ville verkligen inte träffa på nån av dem så jag är glad att vi satt i olika väntrum...
Solen skiner o man kan tro det är ett helt underbart väder idag, men det är isande vindar :( Ska dock försöka masa mig ner o få ordning på riset som min man har fixat åt mig :) Har haft det ett tag, men inte orkat ta tag i det...hur det funkar idag vet jag inte men knoppen är rastlös!!
Har varit en vända till lasarettet idag för att kolla hur det ser ut då de hade en misstanke om nåe fel, de sa ett fint namn men inte minns jag vad det var...hur som helst så såg allt fint ut så på den fronten var det ingen fara. Däremot var min smärta inte helt ovanlig o jag fick en ny medicin, stark som attans tydligen :) Ingen av de andra medicinerna har riktigt funkat, förutom en superduper kur av morfin (men när hjälper inte det?!) Nu hoppas jag på att det blir bra o en hel natts sömn vore himla underbar... Bara att vänta o se, men helt klart mer långdraget än jag trott det här... R den ängeln var med mig in idag (oxå), många semesterdagar för hans del men det skulle aldrig falla honom in att klaga, utan han ser det som självklart att hjälpa till :)
Fick en underbar läkare, som vid första anblick verkade vara en riktig surkärring (får man säga så??). Hon visade sig vara otroligt medkännande o förstod inte varför de inte förklarat mer för mig innan operation vad de skulle göra, vad cystorna hette osv... Inte heller förstod hon varför min opererande läkare varit så emot att skriva ut nån annan medicin eller ett sjukintyg för åtminstone den här veckan. Jaja alla är vi olika o det kändes skönt att bli sedd o hörd o få nån som berättade, förklarade o en massa saker helt utan att jag frågade...
Däremot fick jag för första gången se en otäck händelse på mottagningen - ett par fick frispel o hotade personal, speciellt mannen blev galen! Vakt tillkallades o deras argument var att de blev särbehandlade på grund av att de var invandrare. Det jag själv hörde o märkte var att de hade ett otroligt dåligt beteende o jag beundrade personalens lugn o tålamod, för på en kvinnoklinik utgår man inte från att det ska bli våldsamt. Efter att vänt upp o ner på akutmottagningen oxå så kom de tillbaka o efter samtal med en läkare så lugnade de ner sig. Ville verkligen inte träffa på nån av dem så jag är glad att vi satt i olika väntrum...
Solen skiner o man kan tro det är ett helt underbart väder idag, men det är isande vindar :( Ska dock försöka masa mig ner o få ordning på riset som min man har fixat åt mig :) Har haft det ett tag, men inte orkat ta tag i det...hur det funkar idag vet jag inte men knoppen är rastlös!!
Kommentarer
Trackback
