Frågorna kommer, via telefon å mail om hur det är med mig. Jo jag fixar det här...jag har ju världens bästa stöd i min make <3 Jag tänker inte beklaga mig, för det tycker jag att alldeles för många i min omgivning gör...

Tycker en bekant till mig gjorde ett bra inlägg om smärta. Förvisso mycke utifrån henne, men jag tycker absolut att det gäller för många... Jag tänker inte säga att jag har värst smärta - för det har jag inte!!  Det jag tycker är jobbigt är när andra, precis om mitt länkade "inlägg", ska jämföra smärta. Varför det?? Jag ser ingen orsak i det, inte heller att man ska beklaga sig i alla lägen. Jag har ont, men jag har inte slutat leva. Jag beklagar mig här, men den som bekyller mig för att klaga i tid o otid vet jag inte vad det hakat upp sig på... Det just jag tycker är jobbigast är allt som händer å ska hända, som inte går att påverka. Att jag har känslor som lever sitt eget jojo-liv, med tårar som häckar bakom ögonlocken i alla lägen.

Jag kan tycka att smärtan är pest...för den låter mig inte sova!! På de här månaderna, dryga året alltså, så kan jag på en hand räkna nätterna jag sovit utan störning. Smärtan gör att jag har två val - pest eller kolera - genom att antingen äta medicin, vara ganska smärtfri men avtrubbad å trött...eller åt andra hållet, strunta i medicin å därmed ha ont o känna det mesta som skit, fast vara piggare!! Jag tror inte många märker hur jag mår, egentligen. Vissa kommentarer om tystare å liknande, men för övrigt.... Jag är duktig på att hålla masken, för trots att det säkert till viss del märks så tror jag ingen märker hur illa det är en viss dag...för alla dagar är inte likadana! Det är många faktorer som påverkar å egentligen är det inte det man tror som påverkar mest...

Jag är glad för min vän. En helt otrolig vän som jag inte känt så där jättelänge, å som jag å andra sidan inte trodde skulle få den betydelsen det har blivit. Jag är förundrad över att en människa kan härbärgera så mycke - ett ganska tungt jobb, ett eget liv som inte är det lättaste å ändå kan lyssna på mig, ge kloka ord o råd... Alltid funnits där den tid vi känt varann å jag vet att denne finns där närhelst jag behöver. Det är en vän som alltid finns där, dock inte varje dag i verkliga livet.... En sån vän önskar jag åt alla, men just min behåller jag själv - min extramamma :)

Så var lovet slut, ledigheten likaså. Välbehövligt å det var skönt att ha maken hemma halva onsdagen samt torsdag å fredag extra. Han hade tagit semester för att vi skulle göra annat "å inte tänka på magen", som han kallade det...

Läkarbesöket bidde inte av på onsdagen, sjuk läkare. Kändes jobbigt, men svårt att göra nåe åt. Jag sov så dåligt på natten innan så jag hade verkligen viljat att det hade blitt av då, för nu lär jag vara lika stressad till nästa gång...tänkte dock ringa o beklaga mig en del så jag kan få en tid lite fortare.

Under våra lediga dagar hann vi vara otroligt lata :) Men vi var även iväg en dag å åkte slalom, A tränade på snowboard...sen hade en vi (jag å R) en date på relaxen med syster å svågern - alkoholen flödade (haha...) liksom skratten å bad i äventyrsbadet fick vi till oxå :) Medicineringen har varit hög, men det har varit bra dagar för själen å nåe jag verkligen behövde!!

Nu ska jag försöka betala lite räkningar, lika deprimerande varje gång. Det är knappt pengarna kommer in på kontot så försvinner de iväg igen, bläää!!! Killarna är i garaget, men jag kan inte säga som vanligt då de knappt varit där de sista dagarna. 

En kort summering av en vecka, men tycker inte det hänt så mycke att delge andra...
Livet är som en berg- å dalbana - det går upp o det går ner, det går fort o det går långsamt...det är dock bara att hänga med...

Det roliga med att rensa bland alla grejer, särskilt de från farmor/pappa är att det finns så många roliga, intressanta eller märkliga saker. Många saker är kastade, men en hel del har jag sparat på grund av olika orsaker. Den här boken tänkte jag först kasta då den är sönder, men sen läste jag ordentligt på den å insåg att den kan vara rolig att spara...även om bara för ett tag :)



Det är nog inte en intressant bok för vem som helst, men jag som ändå har det döva språket som en del av mitt liv tyckte det här var jätteintressant...speciellt med tanke på att boken är från 1916, snart 100 år gammal!! Idag heter det att en person är döv å språket är teckenspråk, men som titeln säger så var det inte så på den tiden...

Vädret är strålande o jag var bra sugen på att släpa med mig familjen till slalombacken, men vi ska försöka bege oss dit imorgon istället o hoppas på att allt är ok då...på alla sätt o vis!!

Är ju semmeldagen å det ska firas :) Eller ja, vi äter semlor iallafall... Ska bege mig att inskaffa några alldeles strax, å de får stå ut med mandelmassa för jag gissar att den lilla ica-butiken inte har annan sort. Sen äre bara att invänta maken å äta upp dem!!

R hostade mest hela natten, trots Cocillanan...hmmm. Han var glad åt att ha semester i slutet av veckan så han kanske kunde få sova ut då. Själv såg jag fram emot att bli själv i sängen i morse å få det tyst å skönt...men då bidde jag tvärtäppt o det var omöjligt att sova. Så nu känner jag mig ganska seg efter att sovit max en timme i taget hela natten.

Har dock satt en bröddeg på jäsning, brödkakor är tacksamt för de kräver minimalt med jobb. Går åt mycke bröd nu när det är lov... Ikväll ska jag träffa bästa T & I, känns som en eeevighet sen så det ska bli trevligt!!

Annars är jag mest nervös för morrondagen, trots att det egentligen inte händer nåe just då...

Åh det är ljuvligt idag, vädret ger en vink om vårens antågande :) Det här är en dag som ska tillbringas ute, allra helst i slalombacken om jag fick säga!! Men istället är jag inne, har dock tagit en långpromenad... Får hoppas på bra väder i slutet av veckan då R lovat tagit ledigt oxå :)

I lördags blev jag väckt av att telefonen ringde vid halv 8, en fråga om jag ville jobba. Bläää, alldeles för tidigt å jobba ville jag inte heller...å inte sjutton gick det att somna om heller :( Hoppades på sovmorron igår istället, men då hostade R så fasligt vid halv sju så det var omöjligt att sova, hmmm... Inatt har han hostat så det har knappt gått att sova över huvudtaget så jag var glad över sovmorronen jag skulle få. Iallfall den jag hade tänkt, för vid 8 ringde telefonen o frågan om jobb kom upp. Nee, jag är ju ledig!! Tänk att jag förklarade det i lördagsmorse oxå, men det gick tydligen inte in. Men om jag säger att tanken är att vara ledig, så verkar det som om den andre tänker "ledig, alltså kan jobba närsom", eller vad ska jag tro?! Menmen, normalt sett hade jag blivt glad över de extra timmar det gett så jag ska inte klaga :)

Har varit en vända till veterinären med fröken Ronja på förmiddan. Kliande öron, eller ja örat hon en gång haft öronskabb i, gör mig orolig. Men veterinären hittar inge fel, de är så fina så fina - båda öronen!! Men jag har fått med nåe att göra rent med i ca 10 dar o hoppas att det ger sig. Ronja verkar tycka det är jobbigt o får ett konstigt hängande huvud o nerviket öra av vätskan som hälls i örat :) Men jag tror på bättring...

A har gått ut i garaget o själv borde jag ta mig för att göra nåe vettigt. Hade tänkt baka på förmiddan, men då det bidde veterinärbesök så fick planerna kastas om. På eftermiddan ska vi samla ihop massa skräp så då lär det inte bli nån bakning heller. Får ta det imorron för då har jag lovat R att ta bilen till jobbet, för att tvätta den haha... Måste ju tänka strategiskt så jag slipper ta reda på skiten som blir med detta växlande väder :) Han blir glad av att slippa bussen en dag o jag minst lika glad över att slippa tvätta bilen!!

Att blogga är ett sätt att skriva dagbok, fast man delar med sig till andra. Jag möter många olika bemötanden på bloggandet, men trots att jag skriver om mycke så skriver jag inte om allt...långt i från!! Tror att folk skulle tro att jag hittade på om jag skrev ner mitt liv här :) Ska dock förtydliga en sak som jag märkt att folk frågar om o det är våra familjeförhållanden.

Kommer dock bara att förklara familjen (familjerna) jag o min familj lever i :) R o jag har inga gemensamma barn, han har tre (2 pojkar o 1 flicka) o jag har en son. Våra ex, de vi har våra barn ihop med är oxå de tillsammans. Krångligt?? Ja vi har fått många häpna miner å glada skratt åt vårt "partnerbyte"... Det var ju inte riktigt så det gick till, men i slutänden lever vi så. För barnens del innebär det att det är två familjer som ser ungefär likadana ut om man tittar till barnaskaran - tex när A är här så har han sin mamma o styvpappa o åker han till sin pappa har han honom o sin styvmamma där, för R:s barn ser det ut tvärtom :)

Jag kan krångla till det mera, för vi har verkligen krångliga relationer på många sätt o vis... Tycker dock inte att mer är relevant!! Nu ska jag ta tag i nåe mer än att sitta vid datorn...
Ha en alldeles underbar dag :D

Är ledig en vecka nu, men om det blir så lugnt vet jag inte. Ska försöka uträtta en hel del de här första dagarna för sen vet jag inte om det blir så mycke med nåe. Skönt ska det iallafall bli att slippa tvingas umgås med folk mer än när jag själv vill!!

R har varit hemma från jobbet torsdag o fredag. En brakförkylning o jag känner att det börjar på mig, vill verkligen inte!! Menmen, blire så så är det ju bara att gilla läget... Nu är han iallafall piggare o har till o med fått tillbaka rösten :)

Har städat där nere, tvättstugan o träningsrummet. Ska övertala sonen att hjälpa mig rensa lite som ska till återvinningen o se om vi kan åka dit på måndag, han har oxå en del som behöver komma dit! Börjar bli lite ordning där nere bara jag kan plocla runt på grejerna, många stora saker ger ett stökigt intryck, men egentligen ganska lätt att få ordning på. Har tagit min kvot av en kartong den här veckan, med porslin. Undras om min farmor sparade på gamla tallrikar o kaffekoppar?? Hittat många som bara är en o en, får fråga min far...

När jag skulle börja berätta om mitt liv det senaste året så var tanken att jag skulle börja i nutid o gå baklänges...nu som ni vet så har det blivit i kronologisk ordning. Jag tror att en del ligger i att slippa ta tag i nuläget, slippa tänka på vad som händer o sker just nu. Trots att det kändes jobbigt tidigare så var det ändå lättare utifrån dagens vetskap. Krångligt? Ja inte skriver jag för att alla ska förstå, haha...

Berättade på jobbet igår, blev inte alls som jag tänkt. Orden som formats i mitt huvud är inte de som kommer över mina läppar, å tårarna som häckar bakom ögonlocken vägrar stanna kvar där...allt blir bara så fel!! Nu vet de o så äre med det...

Med tiden har jag kommit mig för att prata med fler o fler, det har blivit ett sätt att bearbeta det som komma skall!! Jag har med tiden accepterar mer än vad jag trodde för snart två månader sen. Däremot trodde jag att jag skulle ha accepterat en operation mer än vad jag har gjort...men som en vän sa att jag kanske aldrig kommer dit. Mycke troligt!! För så är läget, jag ska opereras!! Från början var det prat om en enkel titthåls-operation - poff så stack de hål på cystorna, sjukskriven några dar å sen var allt som vanligt igen. Men som jag tidigare sagt, har nåe nånsin varit enkelt i den här familjen?? Nu är det hela äggstocken som ska väck, det finns mååånga cystor o det går inte att punktera dem alla utan att skada äggstocken o då väljer man tydligen att ta bort alltihopa. Men förhoppningen är att de ska försöka punktera på vänster, jag är nämnligen för ung för den här operationen. Kroppen behöver de hormoner som äggstockarna avger...allt hade varit enklare om jag passerat klimakteriet.

Nu har jag fått helt andra saker att bearbeta. Vad händer sen?? De ska ju skära upp magen, jovisst efter bikinilinjen...men ändå!! Jag fick ju inte ens bryta armen o det gick som tänkt, eller ta bort den där förbannade skruven o det enbart läkte ihop...ne till o med nåe sånt simpelt skulle krångla!!

Däremot är jag förvånad över folks reaktioner. En del blir skärrade, mer än jag blir, vissa tar det med stor förståelse å empati. Å sen har vi de som möter det hela med...hmmm, nonchalans?? Jag vet inte vad det går under, men det blir mest spänt o "inte så farligt"- stämpel på det hela. Det är inge farligt, tror jag, men det kommer att vara en omvälvande resa för mig o de i min närhet. Det kommer att vara många frågor att besvara... Hur kommer kroppen att ta det hela?? Är de farliga (vilket de i daxläget inte kan säga till 100% att de inte är)?? Hur kommer psyket att ta det?? Ja hur många frågor ska jag skriva??

Från o med nu får ni följa mitt liv o funderingar i denna fråga. Jag hoppas bli mer klok efter onsdagen besök på lasarettet då de ska bedöma vänster sida o prata om operationen. Jag är nervös inför detta, men med makens tröstande ord om att det kan inte bli sämre än jag har det idag så tror jag på det!!

En dag i mysighetens tecken :) Egentligen är väl dagen som vilken annan, men lite mysigare kan man allt göra den...lite hjärtepresenter, en extra kram eller bara extra omtanke räcker gott! Har varit korttillverkning på jobbet, även jag har gjort ett till min hemliga kompis som ska avslöjas på fredag, något alla har o gjort kort till :) Satt igår o gjorde olika hjärtmallar i tjock kartong, fick förvisso rita av färdiga hjärtan, men det var ett fasligt jobb att få ur rätt form ur kartongen...men en öm tumme senare å lyckliga barn idag var värt allt <3

Helgen som var gick i en rasande fart å jag hann knappt nåe av det som jag tänkt, men vad gör det??? Ingen annan kommer att göra det åt mig iallafall...så det finns kvar :) Tvätt, vovvar, städning...pust, blir trött bara jag tänker på det!! Får ta lite i taget så det värsta hålls undan. Av den ordentliga julstädningen finns det inte många spår kvar av, attans. Jag slet bra för att få det fint å även om jag inte hann allt som jag hoppats så hade jag iallafall hoppats orkat hålla efter det mer, menmen...livet består av så mycke mer än att städa o plocka.

Ska ta o baka lite nu så jag har lite fika att bjuda på till min familj <3 Sen ska jag göra en lång "att-göra-lista" som jag kan drömma mig bort med...haha bara skoja ;) Nåe tar jag mig allt för iallafall, dagen komemr ta slut fortare än jag önskar....som vanligt!!

Haft en bra dag på klubben. Tiden gick fort, så fort...trevligt sällskap bidrog massor :) Har dessutom kommit fram till en ny maträtt som kan ätas mellan varven å senare ska jag proväta brödet så kanske jag får tigga till mig recept på annat bröd oxå, alltid trevligt att förnya sig!!

Sovit dåligt inatt å egentligen var det nog inte den smartaste idén att vara närvarande på klubben hela dan, men det känns inte heller som om jag kan ligga i sängen å vara döende, eller iallafall känna mig halvvägs dit!! Jag hoppas att det vänder snart, de närmaste dagarna eller så för annars...ja vad gör jag annars???

När jag "klubbat" färdigt så åkte jag för att hämta A...fast med en glömd mobil så bidde det inte som planerat o jag fick sitta i bilen o köra i en å en helv timme helt i onödan!! I vanliga fall så hade jag säkert blitt irriterad, men inte rosenrasande som nu. Jag hatar dessa känslostormar som ligger å pyr hela tiden, livet känns så kaotiskt o jag har två lägen som dominerar - ilska å gråt...tur att jag är duktig på att hålla band på mig (oftast!!)... Kanske vore enklast att lägga mig i sängen o dra täcket över huvudet ändå... Tur jag har min vän, som får rycka in i tid o otid...eller jag har ju många vänner men vissa ger mer stöd än andra!! Tack för smset, vi kan säkert få till nåe :)

Ja när jag ändå är upprörd är det väl lika bra att skriva om mitt liv det senaste året...
Efter att fått medicin, varit hemma två veckor o egentligen inte kände mig ett dugg bättre gick jag tillbaka o jobbade. Heltid dessutom, men det funkade... Skulle bli kallad på kontroll efter 2-3 månader för att se att allt gick som tänkt. Våren var tung o jag hade ont, mest på höger men även vänster kändes av mellan varven. På kollen, som inte blev av förrän 4 månader efter, visade det sig att de inte alls blivit mindre som man räknat med utan större, minns inte måtten nu. Däremot var de lika hoppfulla som vid förra besöket o sa att det kunde bli så innan en vändning, antingen skulle de krympa lite i taget eller spricka. Skulle bli kallad efter sommaren igen, bara för att se att allt gick som det skulle. I maj var jag sjukskriven en vecka för jag kom inte ur sängen mer än absoluta nödvändiga. Då det inte kändes akut o dessutom gick över så sökte jag aldrig sjukvården, jag visste ju att smärtan berodde på skiten där nere...

I augusti, lagom vid skolstart, var det dax igen för kontroll. Till läkarens stora fasa hade de växt ännu mera, eller ja den på höger för på vänster så såg den ganska ok ut...något mindre än tidigare. En trevlig läkare som förklarade de nya "villkoren", att kanske behöva acceptera att de var permanenta!! Ett hårt slag när jag tyckte att allt annat runtomkring var så bra, med nytt jobb å hoppfull :) Läkaren ville iallafall att jag funderade på att de skulle behövas tas bort med tiden, då de påverkade mitt liv eller när sjukvården sa att de blivit för stora. De hade redan påverkat mitt liv sen de upptäcktes, eller ja egentligen ett halvår innan men det förstod jag ju inte förrän senare...men envis som jag är (eller vad man nu kan kalla det) så var jag inte ärlig å sa hur de påverkade mig, eller ens att de påverkade mitt vardagliga liv...

Hösten, ja hösten blev inte som jag hoppades på å jag vände o vred på det läkaren sagt åt mig - att det var enklast för mitt eget psyke att själv komma fram till beslutet om operation. Jag ville inte fundera på det beslutet, blundade för det...eller nåe...så dålig kände jag mig inte, eller??

Igår var det full vart från det att vi (jag å A) hämtade lilla L fram tills hon däckade vid 21. Sov i egen säng, sin säng som hon sa, å kom in i morse vid 8-tiden, helt ok :) Hon var på lika strålande humör o förklarade att det var faktiskt morgon nu när hon kom in... Så vi masade oss upp o åt frukost. Vi kallade lilla L för pigan o hon svarade glatt ja, undras om hon har samma inställning när hon blir större o vet vad det betyder, haha... Men hon har varit duktig o fixat kaffet med mig, dukat bordet vid alla tillfällen vi ätit eller fikat o så har hon ju roat sig oxå. Igår fick jag dåligt med hjälp med matlagningen, men R:s hästlekar var desto roligare att kika på så de fick hållas :) Vi letade reda på duplo som vi byggt med, mååånga häftiga bilar har det blitt...å så han hon å R suttit vid datorn o kikat på choppers, hot rods å raggarbilar. Det har varit full fart med andra ord, men nu har hon åkt hem...

Nu äre dax för mig att baka. Har precis varit till affären för att inhandla de ingredienser som saknades, sen ska det bli bullar å två sorters småkakor till morgondagens kurstillfälle på klubben. Får se om lusten fortsätter för bakandet efter "måstena" så det kan bli lite till vårt hem oxå :) Det mesta börjar ta slut o det är dax att börja fylla på både här å där...

A å R är iväg o hämtar grejer till traktorn, sen ska de ut i garaget som vanligt. Det har dock inte blitt så där jättemycke där på sistone av olika orsaker, menmen det går förhoppningsvis framåt iallafall...

Familjens dotter fyller 22 år idag, hipp hipp hurraaa... Tror hon har lite åldersnojja så därför skriver jag hennes ålder <3 Annars är det inte så gammalt, utan det är mycke kvar av livet!!

Kallt äre idag, isande kallt!! Har varit rastvakt på jobbet så det var inte särskilt skönt, menmen...snart är det vår, hoppas jag iallafall. Dagen har gått väldigt fort, eller ja egentligen har hela veckan gått fort. Det har varit fullt upp vareviga dag o egentligen hade jag hoppats på att åka o simma idag, men istället får vi hit lill-busen som ska sova här i natt :) Kanske lika så bra, för idag är en skitdag!! Många skitdagar har jag haft senaste året, men den senaste månaden har slagit alla rekord!! Ont, riktigt förbannat ont har jag o ingen ställning funkar - jaja bäst att förtydliga stående ställning, liggande ställning, sittande ställning - annars känner jag mina systrar, speciellt den ena, alldeles för bra för att låta det stå utan förklaring ;)

Det var trevligt att gå med vovvarna när jag kom hem. Egentligen var både kropp o väder inte det bästa, men hundarnas livsglädje var slående!! De sprang o busade hela tiden o det kan få vilken människa som helst att bli glad :) Lika döa ligger de nu bredvid mig...

Orsaken till att jag sökte akuten för drygt ett år sen var att jag ringde sjukvårdsupplysningen till följd av kraftig smärta i magen...ungefär vid blindtarmen...å av den orsaken trodde de att det var den o sa att det var akut läge. Väl inne så fick jag ligga en hel dag på akuten med x antal undersökningar, men inget visade på nåe. Mina symptom liknade mer ett bråck, men de hittade inget sånt heller. Så till slut fick jag ta ett eget beslut om vad jag ville göra o valde då att åka hem o återkomma på måndagen, vilket var helt okej. R den kraken fick komma o hämta mig mitt i natten efter 15 timmars plogande, stackarn!!

På måndan hade de bara röntgen kvar att göra så det fixade vi till. Kan ju inte säga att jag gillar det där att åka in i ett rör, men är man desperat så är man... Efter sin tid så fick jag träffa läkarn, tillhörde kirurgen, som förklarade att jag hade cystor på båda äggstockarna o med det skickade han hem mig, sa åt mig att kontakta vårdcentralen för att få remiss till kvinnokliniken. Chockad av orden "allvarligt, men inte akut" så gjorde jag som han sa. Nu i efterhand så kan jag tänka mig att den Camilla som brukar vara hade krävt remiss på en gång, men som sagt...det var inte ord jag räknat med.

Vände mig till vårdcentralen, men då det var jultider o många lediga så fick jag ingen tid förrän måndan därpå, men då gick det snabbt istället. Direktskickad till kvinnokliniken för undersökning, varav läkaren där idiotförklarade akuten (kändes skönt!!) för att de inte skickat mig direkt veckan innan. En snäll läkare som undersökte o förklarade. Hurtiga ord som att "det här fixar vi" gjorde mig lättad o jag blev hemskickad med medicin som skulle hjälpa mot smärtan o hjälpa till att få dem att krympa ihop. Men har något nånsin varit enkelt i det här huset???

Ja det är ju vinter så det är ju lika så bra att det kommer nu, för i mars-april vill jag att våren kommer!! Just nu snöar det åt två håll, hur är det möjligt :) Jag ska ut o köra i det här vädret, kan inte säga att jag känner mig manad...bläää!!

Vi ska kolla på bil idag å det är faktiskt jag som är drivande till köpet!! Vi hade pratat om att byta ut Cheva Vanen mot en El Camino, men då busspriset gått upp med 20% efter nyår så tycker inte jag det är försvarbart att åka buss längre...för R:s del, för jag kör ju redan bil i daxsläget till jobbet. Vinsten av att åka buss blir för liten för att jag ska tycka att det är ok att sitta så mycke som R får göra på jobbet, trots att bussarna går ganska bra. På vintern är han på jobbet ca trettio minuter innan han börjar, medan han på sommaren blir sittandes en timme...inte okej!!! Så El Camino-planerna har blitt utbytta till Caddy-planer...långt ifrån samma sak, men en himla skillnad i bensinkostnad mellan de båda. Jaja det visar sig hur det går idag...

Kommer inte skriva nåe om min hälsa idag. Detta gör jag inte för att hålla er nyfikna utan jag känner att jag måste ha både gott om tid o motivationen att få ner det i ord...
Ha det gott o kör försiktigt!!

I det här huset händer dåliga saker i tre, så nu väntar jag på den tredje...för den kommer, bara vänta å se :) Först gick pannan sönder, vilket gjorde att vi hade dålig värme inne - ca 16 grader...sen gick bilen sönder... Nu är båda sakerna fixade, bilen var enklast med nytt batteri å pannan var inte helt kaputt, en koppling hade gått sönder så det tog tydligen 3½ timme för killen som var här o fixa det. Men ack vad skönt det är nu när det är varmt igen!!!

Har precis kommit hem från pilatesträningen, den var jobbig o jag väljer mina rörelser. Jag vet att jag inte borde, men jag känner att jag måste röra på mig o i daxläget är exempelvis zumba uteslutet. Orsaken?? Ja den är enkel, jag är sjuk...eller ja sjuk, kan man kalla det så?!?! Jag kommer sakta men säkert att berätta om mitt liv det senaste året, hur det ändrade sig den där dagen - 19 december 2010, lagom som julklapp - å aldrig kommer att bli som tidigare. Hur jag rasade ner i en ravin (inte bokstavligt då) som en ny julklapp 22 december förra året. Orsaken att jag väljer att skriva det här är väldigt simpel, de som är intresserade av mitt liv läser här o jag slipper meddela min omgivning (en o en), för jag väljer när o om jag vill prata med nån...jag säger det på en gång!! Jag söker inga sympatier, jag har det stöd jag behöver :) Däremot behöver jag tid, tid att delge allt som behövs för att andra ska veta, för att ni ska förstå. Jag orkar inte ta allt på en gång... De i min närhet som behöver veta är informerade, jobbigast var att berätta för barnen i lördags...jag vet inte om jag gjort nåe jobbigare... Jag är inte döende (iallfall inte som det ser ut nu), det är inte allvarligt på det sättet...men det finns alldeles för mycke skit att drabbas av ändå!! Så med andra ord kommer det ta sin tid innan ni vet det som behövs, men det kommer med tiden...

Jobbat som ledsagare idag, å hur kul är det en dag då tågen krånglar?!?! Så efter två timmar på tågstationen är jag lagom frusen å kommer nog vara det heeela kvällen!! Tur att sällskapet var trevligt :)

På grund av försenat tåg så hann vi inte simma. Attans!! Menmen, kan ju inte lämna nån i sticket... Bara på't nästa vecka igen. Vi har inhandlat present till familjens dotter iallafall å nu är garageråttorna åter på sin plats :) A var redan igång när vi kom hem så R gjorde honom sällskap nu, själv måste jag dammsuga o torka golven för av nån orsak hanns det inte med igår...men nu har vi utbytta huvudsäkringar så nåe vettigt bidde uträttat igår :) Idag ska jag prova om det funkar, undras om killarna blir glada om det inte gör det hihi...

Handla måste jag göra nu, eller ja egentligen kan jag göra det imorron men lika bra att ha det hemma. R har bjudit på mat mitt på dan så det blir ingen sovmorron inte :) Men R ska ju iväg o skruva bil redan vid 8 så sovmorron hade det ändå inte blitt...

Men det ska vara skönt att ha en hemmahelg, är så trött så trött. Hade hoppats hitta lite energi, men det har gått upp i rök verkar det som...
Ha en underbar kväll <3

Ja det var det Ronja hade, eller ja har... Hon fick någon medicin där o veterinären var väldigt förvånad över att vi inte hade katt, för det är därifrån vovvarna får det, hmm.... Jaja hur som helst så hoppas vi på bättring nu, å jag fick med mig en dos till Ira oxå. Hon har dock inte fått sin ännu då det skulle "läggas" i pälsen å sen fick de inte rulla eller gnugga eller nåe på flera timmar...å det är ju just det Ira gör, speciellt så rullar hon sig alltid i snön när hon är ute å det blev så sent igår innan jag kom hem, så ja...det får bli nu när husse i familjen kommer hem :)

Har jobbat min korta dag idag (har en även imorron), tänk att dagen känns så mycke längre när man slutar vid ett-tiden :) Har dock inte hunnit så mycke som jag hoppats på, men jag har ju hela kvällen på mig!! Kommer kännas lite konstigt då inte A är hemma idag, han ska på öppet hus på flickvännens skola. De är ju här så ofta så vi är mest vana vid att ha två ungdomar i huset :) R skulle ut i garaget en stund själv, men jag gissar att det inte blir så mycke med det då det är tänkt att vi ska få hit en elektriker i kväll som ska säkra upp huset. Dessa förbannade faser som går hela tiden...ne nu låter det värre än vad det är, men det funkar inte att hållas i garaget å det är ju väldigt irriterande, speciellt nu när de hålls där vareviga dag!! Fast redan när vi hade in bergsvärmen så sa de att det skulle nog inte funka med tanke på vår stora anläggning som är till för att värma all yta vi hålls på, å lite till :) Nu blire ändring på't iallafall...

Vovvarna har blivit helgfina, nu äre huset som behöver få sig en omgång. Alla barn (med respektive?) kommer hem på lördag, då blir det mycke folk här :D Åh vad jag önskade att planerna för köket där nere hade kommit igång, för det är så svårt att få plats allihopa... Men finns det hjärterum så finns det stjärterum å det ska bli jättetrevligt att träffa dem alla, även om jag gissar att barna är lite fundersamma över orsaken...

Har suttit på nätet o sökt olika "håll-koll-på-pengarna" sidor, många var de. Inte för att vi har pengaproblem, men det var många matnyttiga tips som jag ska sätta mig med å se hur det blir i vårt hus :) Nog för att en del verkar tro att vi har obegränsat med pengar...speciellt på två kommunal-löner, haha...men det mesta handlar om prioriteringar. Vi röker inte, går inte på krogen å åker till Marieberg om vi behöver nåe - inte för att det är roligt var å varannan helg. Det stod bra på nån sida, som jag hade tänkt kopiera men glömde bort...men det stod om folks prioriteringar, att nån väljer att resa mycke å sparar in på annat, nån annan vill ha en ny bil å sparar in på nåe annat...eller sparar är inte alltid rätt ord - pengarna räcker inte till allt, man prioriterar!! Fast jag är glad att vi inte har mer pengar, för ni som känner oss väl vet hur R är med bilar...

Nu måste jag iallfall göra nåe mer vettigt än att sitta här. Jo förresten, ni som varit uppmärksamma ser att denna sida inte längre är knutet till min FB-sida, nåe jag förvarnat om...

Nu är vi inne i februari o årets första månad har gått. Nog för att dagarna går fort, men jag tycker att jag blivit bättre på att fylla dagarna med liv å inte livet med dagar som tidigare...då har jag verkligen inte hunnit med när veckorna susat förbi :) Ska inte säga att det är är lugnt, för det vore lögn, men det känns bättre o inte så uppskruvat längre... Trots att det känns konstigt så ligger nog en hel del i att jag inte jobbar så mycke extra, det blir mer tid hemma o jag vet mina tider o kan planera lite mer, eller nåe sånt...

Snart äre dax att bege sig till veterinären med Ronja som har besvärligt öra (öron??). Nu har hon lyckats klia sönder dem, så det bådar inge gott. Det visar sig vad som är felet...

A kom precis hem med en lapp om studiebesök på fredag. Ja det kan ju vara roligt att göra nåe annat än att bara vara i skolan :) Inte för att de verkar ha så ansträngande dagar annars heller...

Jag har varit iväg på mitt andra pass av pilates o den här gången fick jag inte lika mycke träningsvärk som förra gången, men det känns helt klart överallt. Inte lätt för kroppen att träna efter ett år av väldigt stor lathet...men det blir bättre!! Iallafall intalar jag mig det, haha...

Hade massor jag tänkt skriva om, men när jag väl satte mig här så fick helt torka på allt tror jag. Asch, jag får helt enkelt återkomma :)