Såå trött
Frågorna kommer, via telefon å mail om hur det är med mig. Jo jag fixar det här...jag har ju världens bästa stöd i min make <3 Jag tänker inte beklaga mig, för det tycker jag att alldeles för många i min omgivning gör...
Tycker en bekant till mig gjorde ett bra inlägg om smärta. Förvisso mycke utifrån henne, men jag tycker absolut att det gäller för många... Jag tänker inte säga att jag har värst smärta - för det har jag inte!! Det jag tycker är jobbigt är när andra, precis om mitt länkade "inlägg", ska jämföra smärta. Varför det?? Jag ser ingen orsak i det, inte heller att man ska beklaga sig i alla lägen. Jag har ont, men jag har inte slutat leva. Jag beklagar mig här, men den som bekyller mig för att klaga i tid o otid vet jag inte vad det hakat upp sig på... Det just jag tycker är jobbigast är allt som händer å ska hända, som inte går att påverka. Att jag har känslor som lever sitt eget jojo-liv, med tårar som häckar bakom ögonlocken i alla lägen.
Jag kan tycka att smärtan är pest...för den låter mig inte sova!! På de här månaderna, dryga året alltså, så kan jag på en hand räkna nätterna jag sovit utan störning. Smärtan gör att jag har två val - pest eller kolera - genom att antingen äta medicin, vara ganska smärtfri men avtrubbad å trött...eller åt andra hållet, strunta i medicin å därmed ha ont o känna det mesta som skit, fast vara piggare!! Jag tror inte många märker hur jag mår, egentligen. Vissa kommentarer om tystare å liknande, men för övrigt.... Jag är duktig på att hålla masken, för trots att det säkert till viss del märks så tror jag ingen märker hur illa det är en viss dag...för alla dagar är inte likadana! Det är många faktorer som påverkar å egentligen är det inte det man tror som påverkar mest...
Jag är glad för min vän. En helt otrolig vän som jag inte känt så där jättelänge, å som jag å andra sidan inte trodde skulle få den betydelsen det har blivit. Jag är förundrad över att en människa kan härbärgera så mycke - ett ganska tungt jobb, ett eget liv som inte är det lättaste å ändå kan lyssna på mig, ge kloka ord o råd... Alltid funnits där den tid vi känt varann å jag vet att denne finns där närhelst jag behöver. Det är en vän som alltid finns där, dock inte varje dag i verkliga livet.... En sån vän önskar jag åt alla, men just min behåller jag själv - min extramamma :)
Tycker en bekant till mig gjorde ett bra inlägg om smärta. Förvisso mycke utifrån henne, men jag tycker absolut att det gäller för många... Jag tänker inte säga att jag har värst smärta - för det har jag inte!! Det jag tycker är jobbigt är när andra, precis om mitt länkade "inlägg", ska jämföra smärta. Varför det?? Jag ser ingen orsak i det, inte heller att man ska beklaga sig i alla lägen. Jag har ont, men jag har inte slutat leva. Jag beklagar mig här, men den som bekyller mig för att klaga i tid o otid vet jag inte vad det hakat upp sig på... Det just jag tycker är jobbigast är allt som händer å ska hända, som inte går att påverka. Att jag har känslor som lever sitt eget jojo-liv, med tårar som häckar bakom ögonlocken i alla lägen.
Jag kan tycka att smärtan är pest...för den låter mig inte sova!! På de här månaderna, dryga året alltså, så kan jag på en hand räkna nätterna jag sovit utan störning. Smärtan gör att jag har två val - pest eller kolera - genom att antingen äta medicin, vara ganska smärtfri men avtrubbad å trött...eller åt andra hållet, strunta i medicin å därmed ha ont o känna det mesta som skit, fast vara piggare!! Jag tror inte många märker hur jag mår, egentligen. Vissa kommentarer om tystare å liknande, men för övrigt.... Jag är duktig på att hålla masken, för trots att det säkert till viss del märks så tror jag ingen märker hur illa det är en viss dag...för alla dagar är inte likadana! Det är många faktorer som påverkar å egentligen är det inte det man tror som påverkar mest...
Jag är glad för min vän. En helt otrolig vän som jag inte känt så där jättelänge, å som jag å andra sidan inte trodde skulle få den betydelsen det har blivit. Jag är förundrad över att en människa kan härbärgera så mycke - ett ganska tungt jobb, ett eget liv som inte är det lättaste å ändå kan lyssna på mig, ge kloka ord o råd... Alltid funnits där den tid vi känt varann å jag vet att denne finns där närhelst jag behöver. Det är en vän som alltid finns där, dock inte varje dag i verkliga livet.... En sån vän önskar jag åt alla, men just min behåller jag själv - min extramamma :)
Kommentarer
Trackback
