Är ledig en vecka nu, men om det blir så lugnt vet jag inte. Ska försöka uträtta en hel del de här första dagarna för sen vet jag inte om det blir så mycke med nåe. Skönt ska det iallafall bli att slippa tvingas umgås med folk mer än när jag själv vill!!

R har varit hemma från jobbet torsdag o fredag. En brakförkylning o jag känner att det börjar på mig, vill verkligen inte!! Menmen, blire så så är det ju bara att gilla läget... Nu är han iallafall piggare o har till o med fått tillbaka rösten :)

Har städat där nere, tvättstugan o träningsrummet. Ska övertala sonen att hjälpa mig rensa lite som ska till återvinningen o se om vi kan åka dit på måndag, han har oxå en del som behöver komma dit! Börjar bli lite ordning där nere bara jag kan plocla runt på grejerna, många stora saker ger ett stökigt intryck, men egentligen ganska lätt att få ordning på. Har tagit min kvot av en kartong den här veckan, med porslin. Undras om min farmor sparade på gamla tallrikar o kaffekoppar?? Hittat många som bara är en o en, får fråga min far...

När jag skulle börja berätta om mitt liv det senaste året så var tanken att jag skulle börja i nutid o gå baklänges...nu som ni vet så har det blivit i kronologisk ordning. Jag tror att en del ligger i att slippa ta tag i nuläget, slippa tänka på vad som händer o sker just nu. Trots att det kändes jobbigt tidigare så var det ändå lättare utifrån dagens vetskap. Krångligt? Ja inte skriver jag för att alla ska förstå, haha...

Berättade på jobbet igår, blev inte alls som jag tänkt. Orden som formats i mitt huvud är inte de som kommer över mina läppar, å tårarna som häckar bakom ögonlocken vägrar stanna kvar där...allt blir bara så fel!! Nu vet de o så äre med det...

Med tiden har jag kommit mig för att prata med fler o fler, det har blivit ett sätt att bearbeta det som komma skall!! Jag har med tiden accepterar mer än vad jag trodde för snart två månader sen. Däremot trodde jag att jag skulle ha accepterat en operation mer än vad jag har gjort...men som en vän sa att jag kanske aldrig kommer dit. Mycke troligt!! För så är läget, jag ska opereras!! Från början var det prat om en enkel titthåls-operation - poff så stack de hål på cystorna, sjukskriven några dar å sen var allt som vanligt igen. Men som jag tidigare sagt, har nåe nånsin varit enkelt i den här familjen?? Nu är det hela äggstocken som ska väck, det finns mååånga cystor o det går inte att punktera dem alla utan att skada äggstocken o då väljer man tydligen att ta bort alltihopa. Men förhoppningen är att de ska försöka punktera på vänster, jag är nämnligen för ung för den här operationen. Kroppen behöver de hormoner som äggstockarna avger...allt hade varit enklare om jag passerat klimakteriet.

Nu har jag fått helt andra saker att bearbeta. Vad händer sen?? De ska ju skära upp magen, jovisst efter bikinilinjen...men ändå!! Jag fick ju inte ens bryta armen o det gick som tänkt, eller ta bort den där förbannade skruven o det enbart läkte ihop...ne till o med nåe sånt simpelt skulle krångla!!

Däremot är jag förvånad över folks reaktioner. En del blir skärrade, mer än jag blir, vissa tar det med stor förståelse å empati. Å sen har vi de som möter det hela med...hmmm, nonchalans?? Jag vet inte vad det går under, men det blir mest spänt o "inte så farligt"- stämpel på det hela. Det är inge farligt, tror jag, men det kommer att vara en omvälvande resa för mig o de i min närhet. Det kommer att vara många frågor att besvara... Hur kommer kroppen att ta det hela?? Är de farliga (vilket de i daxläget inte kan säga till 100% att de inte är)?? Hur kommer psyket att ta det?? Ja hur många frågor ska jag skriva??

Från o med nu får ni följa mitt liv o funderingar i denna fråga. Jag hoppas bli mer klok efter onsdagen besök på lasarettet då de ska bedöma vänster sida o prata om operationen. Jag är nervös inför detta, men med makens tröstande ord om att det kan inte bli sämre än jag har det idag så tror jag på det!!