Jag vet inte...
I fredags hade vi finbesök från Norge av syster med pojkvän (pojken kanske, eller haha).. Jaja trevligt var det å vi fick alla träna på lite norska! Lite besvärligt att vissa ord används i bägge länderna men har två helt olika betydelse :) Men det löste sig det oxå... Många öl gick det åt å för en del andra gick det åt lite annat så baksmällan hos många var tydligen hög, hihi... Själv höll jag igen, inte för att jag blir bakis utan för att jag skulle ta min lilla Trassel å ut i skogen en dag för spårning, vilket inte bidde så då kroppen sa ifrån...eller ja magen, vilket gjorde att jag hellre hade supit å varit bakis (tror jag!)... Nu är det bara återigen jag som ska ta mig ikragen att åka till Norge :) Hittills har det inte passat...
Vi tragglar vidare med Trassels träning, hur det funkar? Ja det varierar! Hon bjuder på beteenden när hon ser att det är träningsdax, men när hon väl snappat upp vad hon ska göra så har hon ooootroligt svårt att byta. Å det är inte säkert jag har tillfälle att träna flera, flera, flera gånger under dagen...men det går framåt iallafall! Nu är de flesta tänderna bytta, jag hoppas bara att hörntänderna uppe släpper för nu har hon dubbelt...
Jga skriver inte så mycke här, tappat lite sugen...lite tidsbrist...ja jag vet inte! Tyckte det var bra att skriva här under våren för att meddela mitt tillstånd, men med alla sms å mail som följde med "jag finns här" "hör av dig om det är nåe" "när du är frisk så hittar vi på nåe"...ja jag orkar inte komma på någe mer nu, men jag vet att de flesta backade, ingen ville prata om det "på riktigt"...jag har ju inte varit dödligt sjuk! Jag har inge behov att att prata med det med alla, men att göra nåe annat vore kul...å nu insåg jag just att det verkar som om jag är ensammast i världen, haha :) Ne men det märks så tydligt hos vissa å det är jättetråkigt! Jag är fortfarande inte okej, läkaren vet inte vart felet sitter eller varför det är så här, men förhoppningen är ju att det ska bli bra å att allt ska vara som det var innan...eller ja bättre då det inte finns några cystor kvar!
På jobbfronten kommer jag ligga lågt. Det har hänt en del å jag vet inte riktigt hur jag ska göra med framtiden. Just nu skulle ett arbete utan den inriktning jag har passa, men vet oxå att känns bättre bara det lugnar sig...
Kommentarer
Trackback
