13 år å 1 dag
Ja igår var det 13 år sen vårt liv förändrades totalt., fast just då visste vi nog inte omfattningen...eller visste, vi förstod nog inte, stack huvudet i sanden som någon skulle säga :) Ne inte riktigt, men vi förstod aldrig vad som komma skall å tur var nog det. Fast trots att det varit tungt för oss så är det inget mot vad det varit för maken...igår var det 13 år sen han krockade med bilen o livet ställdes på ända!
Jag minns morgonen som om det vore igår, idag, eller bara för nån dag sen. Irritationen över att han släpade hem sin arbetskamrat tidigt tidigt på morronen när barna låg o sov. Det var ju bara det att det var inte kollegan som var med utan R:s kusin som han traskat till lagom snurrig med bilen i diket. Hon var ju bara snäll o skjutsade hem honom...men det visste ju inte jag när jag försökte sova! Ack vad jag ångrat min känsla av ilska många gånger!!!
Hade vi vetat då vad vi vet idag så hade många saker varit annorlunda, men jag är glad att vi är där vi är idag för vi har fötterna på jorden båda två å kan se på det här som något att utkämpa tillsammans. För det har varit en kamp - mot Försäkringskassan, försäkringsbolaget, arbetsgivare, läkare...you name it!! Sen att få omgivningen att förstå, han som är så stor å stark!! Å jo det är han, men han har likväl ont i nacken o skuldran av skadan å numera även i ryggen efter alla år av smärta. Det som inte syns finns inte, allt för många resonerar så!!
Barnen har växt upp det detta, de visar vanligtvis stor förståelse för detta...men ibland när vi, eller maken, ber om hjälp är det inte alltid den kommer. Nog för att inte barnen ska lastas för föräldrars problem, men i den här familjen handlar mycket om tjänster o gentjänster...vilket i många fall grundar sig i R:s skada. Att meka bil, hållas med hemmet...det sliter, men det är sånt han tycker är roligt å läkare har sagt åt honom att han måste få en dos av allt roliga för att orka det dåliga. Han kör cross o är aktiv, vilket gör att många glömmer hans problem...men vi lever med det varje dag, något inte omgivningen ser!
Jag fick frågan för många år sen om han hade ändrats efter olyckan o jag sa då, å säger fortfarande, att det är en annan man. Det var mycket hos honom som ändrades, men jag älskar honom likväl!! Jag blev ihop med en superkarl o är det fortfarande, men långt ifrån densamme före å efter olyckan. Å man ändras med åren, men det här var mer eller mindre över en natt o så snabbt sker sällan vanliga förändringar...
Jag minns morgonen som om det vore igår, idag, eller bara för nån dag sen. Irritationen över att han släpade hem sin arbetskamrat tidigt tidigt på morronen när barna låg o sov. Det var ju bara det att det var inte kollegan som var med utan R:s kusin som han traskat till lagom snurrig med bilen i diket. Hon var ju bara snäll o skjutsade hem honom...men det visste ju inte jag när jag försökte sova! Ack vad jag ångrat min känsla av ilska många gånger!!!
Hade vi vetat då vad vi vet idag så hade många saker varit annorlunda, men jag är glad att vi är där vi är idag för vi har fötterna på jorden båda två å kan se på det här som något att utkämpa tillsammans. För det har varit en kamp - mot Försäkringskassan, försäkringsbolaget, arbetsgivare, läkare...you name it!! Sen att få omgivningen att förstå, han som är så stor å stark!! Å jo det är han, men han har likväl ont i nacken o skuldran av skadan å numera även i ryggen efter alla år av smärta. Det som inte syns finns inte, allt för många resonerar så!!
Barnen har växt upp det detta, de visar vanligtvis stor förståelse för detta...men ibland när vi, eller maken, ber om hjälp är det inte alltid den kommer. Nog för att inte barnen ska lastas för föräldrars problem, men i den här familjen handlar mycket om tjänster o gentjänster...vilket i många fall grundar sig i R:s skada. Att meka bil, hållas med hemmet...det sliter, men det är sånt han tycker är roligt å läkare har sagt åt honom att han måste få en dos av allt roliga för att orka det dåliga. Han kör cross o är aktiv, vilket gör att många glömmer hans problem...men vi lever med det varje dag, något inte omgivningen ser!
Jag fick frågan för många år sen om han hade ändrats efter olyckan o jag sa då, å säger fortfarande, att det är en annan man. Det var mycket hos honom som ändrades, men jag älskar honom likväl!! Jag blev ihop med en superkarl o är det fortfarande, men långt ifrån densamme före å efter olyckan. Å man ändras med åren, men det här var mer eller mindre över en natt o så snabbt sker sällan vanliga förändringar...
Kommentarer
Trackback
