Hemma!!
En händelserik fredag....
Börjar lugnt o bra, R o jag har en mysmorron med frukost ihop. Jag plockar ihop det jag ska ha på tåget o blir lite lagom sen, men tycker jag har koll på läget. Eller jag trodde jag hade koll på läget....när vi ska åka visar det sig att larmdosan är borta o vi har bara en fungerande dosa. Så med en larmad bil kommer man ingenstans så jag hinner ge upp några gånger å när det är 30 minuter innan tåget avgår (resväg till tåget är ca 20 minuter samt skulle biljetter hämtas) så har jag gett upp hoppet om att få träffa morfar...
MEN jag har en underbar make, som snabbt fixar en lånebil - tack så mycke K för din snabba utryckning!!! Maken kör som en tok o vi har 4 minuter tillgodo när vi står på perrongen o biljetten hämtad =) Ja vad kan man säga utom att maken är underbar som ställer upp o behåller lugnet när jag är stressad o ledsen att resan ska bli inställd....Älskar honom <3
På tåget kan jag inte göra så mycke mera än läsa o slumra...Har inte åkt tåg på många år, men måste säga att det var skönt att bara slappna av o se samhällen o naturen som susade förbi fönstret!! Tre byten är väl inte det roligaste, men det var den billigaste o snabbaste resvägen, så förklara för mig hur det kan vara snabbare att göra tre byten på resan med en viss paus emellan tågen jämfört med att resa direkt med bara ett byte??? För mig obegripligt, menmen....
Att träffa morfar var underbart, att man inte gör sig tiden att träffas oftare...Å att det är hemma för mig...Dalarna kommer alltid att ha en särskilt plats i mitt hjärta, är det för att man har sina första år därifrån??? För jag har ju bott längre här nere i gnällbältet =) Att gå av tåget, se huset...ja det är helt enkelt hemma. Nog för att omgivningen ändrats med åren...men ja det är oförklarligt. Tyckte farmors hus var en trygghet, men inte hemma på samma vis...
Men min morfar är märkt av åren. Min stora rejäla morfar hade sjunkit ihop, på både höjd o bredd...För mig är morfar en rejäl karl, stor o axelbred....men den som öppnade dörren o var så glad var en liten ihopsjunken, vithårig farbror...Å vad han såg sliten ut....Men vi knagglade oss fram med taskigt teckenspråk, usch på mig vad ringrostig jag är!!! Han visade kort från förr, å vi pratade om allt mellan himmel o jord.... Trots att det är svårt att kommunicera, så är det bättre att vara helt själva o göra sig mödan att förstå varandra än att ha nån mera med (tex min mor) som ska tolka....
De andra kom lite tidigt, men vi fikade allihopa o jag försökte ha med morfar i pratet som var...men som sagt jag är ingen hejjare på teckenspråk =) Vi begav oss för att inhandla regnponchos å det var nog det vettigaste vi kunde göra!!
Det var helt underbart att se Rhapsody in Rock, men vädret kunde inte vara sämre (om det inte hade haglat eller snöat). Att det kan komma så mycke regn....Blev lite avslaget, men musiken var bra!! Sen hade vi en lång resväg hem, men kom hem tidigare än räknat...
Å jo visst det....När vi åkte hem så säger R att "jag ska nog sänka farten så inte vi blir stoppade för fortkörning" å vad händer inte då om inte att det precis börjar blinka blått bakom oss. R saktar ner o går åt sidan o polisen åker precis bakom oss en stund, sen slår de av blåljusen o fortsätter. Mer tur kunde vi inte ha... Farten sänktes iallafall efter det så polisen gjorde sitt.... =)
Nu har vi letat efter dosan, men inget hittat....Nyckeln ligger där den ska, å ja det är jag som tappat bort dosan. Dosan o nyckeln sitter inte ihop då R hade sönder dosan för ett tag sen. Nu har det ju funkat att ha dem isär, men nu har jag tydligen tappat den på vägen in, vilket borde innebära att dosan ligger mellan inne o bilen - men vi har letat å letat, men icke sa nicke att den ligger där nånstans....Så tips o idéer om vad man gör???
Ja nu kommer vi då ingenstans...å vi som skulle kolla på soffa ihelgen. Jaja nu får de pengarna läggas på att fixa den andra dosan samt en ny...Så vinna lite pengar vore trevligt, för nu är det inte på topp!!
Börjar lugnt o bra, R o jag har en mysmorron med frukost ihop. Jag plockar ihop det jag ska ha på tåget o blir lite lagom sen, men tycker jag har koll på läget. Eller jag trodde jag hade koll på läget....när vi ska åka visar det sig att larmdosan är borta o vi har bara en fungerande dosa. Så med en larmad bil kommer man ingenstans så jag hinner ge upp några gånger å när det är 30 minuter innan tåget avgår (resväg till tåget är ca 20 minuter samt skulle biljetter hämtas) så har jag gett upp hoppet om att få träffa morfar...
MEN jag har en underbar make, som snabbt fixar en lånebil - tack så mycke K för din snabba utryckning!!! Maken kör som en tok o vi har 4 minuter tillgodo när vi står på perrongen o biljetten hämtad =) Ja vad kan man säga utom att maken är underbar som ställer upp o behåller lugnet när jag är stressad o ledsen att resan ska bli inställd....Älskar honom <3
På tåget kan jag inte göra så mycke mera än läsa o slumra...Har inte åkt tåg på många år, men måste säga att det var skönt att bara slappna av o se samhällen o naturen som susade förbi fönstret!! Tre byten är väl inte det roligaste, men det var den billigaste o snabbaste resvägen, så förklara för mig hur det kan vara snabbare att göra tre byten på resan med en viss paus emellan tågen jämfört med att resa direkt med bara ett byte??? För mig obegripligt, menmen....
Att träffa morfar var underbart, att man inte gör sig tiden att träffas oftare...Å att det är hemma för mig...Dalarna kommer alltid att ha en särskilt plats i mitt hjärta, är det för att man har sina första år därifrån??? För jag har ju bott längre här nere i gnällbältet =) Att gå av tåget, se huset...ja det är helt enkelt hemma. Nog för att omgivningen ändrats med åren...men ja det är oförklarligt. Tyckte farmors hus var en trygghet, men inte hemma på samma vis...
Men min morfar är märkt av åren. Min stora rejäla morfar hade sjunkit ihop, på både höjd o bredd...För mig är morfar en rejäl karl, stor o axelbred....men den som öppnade dörren o var så glad var en liten ihopsjunken, vithårig farbror...Å vad han såg sliten ut....Men vi knagglade oss fram med taskigt teckenspråk, usch på mig vad ringrostig jag är!!! Han visade kort från förr, å vi pratade om allt mellan himmel o jord.... Trots att det är svårt att kommunicera, så är det bättre att vara helt själva o göra sig mödan att förstå varandra än att ha nån mera med (tex min mor) som ska tolka....
De andra kom lite tidigt, men vi fikade allihopa o jag försökte ha med morfar i pratet som var...men som sagt jag är ingen hejjare på teckenspråk =) Vi begav oss för att inhandla regnponchos å det var nog det vettigaste vi kunde göra!!
Det var helt underbart att se Rhapsody in Rock, men vädret kunde inte vara sämre (om det inte hade haglat eller snöat). Att det kan komma så mycke regn....Blev lite avslaget, men musiken var bra!! Sen hade vi en lång resväg hem, men kom hem tidigare än räknat...
Å jo visst det....När vi åkte hem så säger R att "jag ska nog sänka farten så inte vi blir stoppade för fortkörning" å vad händer inte då om inte att det precis börjar blinka blått bakom oss. R saktar ner o går åt sidan o polisen åker precis bakom oss en stund, sen slår de av blåljusen o fortsätter. Mer tur kunde vi inte ha... Farten sänktes iallafall efter det så polisen gjorde sitt.... =)
Nu har vi letat efter dosan, men inget hittat....Nyckeln ligger där den ska, å ja det är jag som tappat bort dosan. Dosan o nyckeln sitter inte ihop då R hade sönder dosan för ett tag sen. Nu har det ju funkat att ha dem isär, men nu har jag tydligen tappat den på vägen in, vilket borde innebära att dosan ligger mellan inne o bilen - men vi har letat å letat, men icke sa nicke att den ligger där nånstans....Så tips o idéer om vad man gör???
Ja nu kommer vi då ingenstans...å vi som skulle kolla på soffa ihelgen. Jaja nu får de pengarna läggas på att fixa den andra dosan samt en ny...Så vinna lite pengar vore trevligt, för nu är det inte på topp!!
Kommentarer
Trackback
